Idag blev jägarexamen åter igen inställd. (På grund av kyla, pjuuh! -20 grader?) Tack vare underbara kollegor jobbar jag därför kväll idag, då jag fick byta bort min öppning. Tro mig, denna sovmorgon behövdes verkligen mer än någonsin. Känner mig dock rätt mördbultad ändå, och mår rätt illa. Känner mig dessutom rätt klumpig och tjock, men det är väll så det ska vara? Nu; ladda upp med lite frukost och släpa sig iväg mot jobbet.

Bebis sparkar blir allt mer tydliga, tydliga har det varit ett bra tag men nu känner man lixom hela rörelsen och inte bara en liten "poff". Ibland blir jag till och med lite paff, det känns så märkligt men samtidigt så underbart. Att det är på rikigt nu är då en sak som är säker. Sexton veckor kvar, fyra månader. Låter inte det som en evighet?

Imorgon tänkte jag ner på stan och klippa till luggen.
Undrars om man måste boka tid?