När jag bara rullar fram.

Ovanligt seg onsdag idag. Blev sent inatt, inte för att jag klagar över det. Fick en massa kvalitetstid med darling, och det tackar man inte nej till. Fick till och med hämtning från jobbet och en sen middag på Göteborgs, hur underbart? Klockan tre slog jag igen ögonen med ett nästan färdigskrivet blogginlägg framför näsan, men det blev aldrig sparat. Klockan ringde halv åtta, det blev inte många timmars sömn. Men jag är glad ändå!

I sin blogg kallar Maria mig för tjockis, kan inte riktigt förstå vad hon menar? Skämt och sido, det känns verkligen att jag blir större, och vet ni? Jag älskar det. Visst, jag har en del noja över att gå upp massor i vikt som jag sedan kommer att få kämpa med, men vem har inte det? Visst, jag har fått en minimal dubbelhaka och den upskattas inte för fem öre. Det jag egentligen ville komma till var att det är helt normalt att lägga på dig en del under graviditen, trots allt. Jag är helt säker på att det kommer att vara värt de där extra kilona.

Jag älskar verkligen min mage nu, jag älskar att ligga och mysa med magen. Det är så otroligt att det faktiskt växer ett liv där inne, en person till och med. En helt ny människa med sin egna personlighet håller på att formas där inne, i MIN mage. Jag längtar så efter att få se vem du är. Längtar efter att få överösa dig med kärlek. Längar efter att få snosa dig i håret och pussa dina små fötter. Listan kan göras oändlig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0