Idag blev det visst att åka och kika på hopptävling, det var Alma som skulle tävla. Bara som ett litet avslut på ridlägret i och för sig, men kul ändå. De skötte sig bra! Vilhelmina skötte sig ypperligt också (istället har hon tjorvat mellan två och sju, men det behöver vi ju inte prata om).

Nu är konstmaterialet på naglarna helt borta, känns annorlunda men samtidigt såå sommarfräscht. Med korta naglar behöver man aldrig tänka sig för med färger och så vidare. Bara måla på ju! Långa naglar ser lätt stora ut med en mörk färg.

Åh, nu har de dessutom satt ned priset på det! Ska jag? Ska jag inte? Det är det eller tatuering, lite så jag ser det. Då känns det inte alls lika kul att köpa möbler. Vill ju ha klart tatueringen på armen, den är bara halvfärdig än...

...men den är ju sååå fin! Hemnes vitinskåpskombination. Jag har hamnat i ett jobbigt läge, måste räkna på't.

Just nu har jag en väldigt nöjd bebis som ligger på mitt bröst. Peppar peppar ta i trä! Normalt brukar lillan bestämma att tolv är en bra tid att sova, men idag har gudmor vart på besök så det blev lite senare. Det var det värt kan jag tycka.

Tusen tack för alla tips som trillat in. Vi har införskaffat i dessa omtalade magdroppar från apoteket, och vet ni? Jag tror de fungerar. Hon har ätit de i två dagar och har sovit hela nätter sedan dess (!!?). Sedan verkar vår Vilhelmina kräva en massa närhet och mys. Närhet duger ofta, medan nappen går bra någon gång ibland. Vi lär oss, sakta men säkert.

Jag gissar att det är ett par mammor som läser min blogg. Vilhelmina (det blev inte Kotten, kanske i mellannamn!?) verkar så missnöjd eftermiddagar och kvällar. Hon bara skriker och skriker och inget hjälper förutom bröstet? Och får hon äta så är det ändå inte bra efter en kvart. Har hon ont tro? Eller är hon bara ett matvrak? För mat får hon i sig, hon ökar stadigt i vikt har hon visat på BVC.

Alla tips och funderingar är välkomna! Gör ont att se sin dotter missnöjd och inte veta riktigt varför.

Idag blev det en långpromenad i solen, såå härligt att komma ut och röra sig. Såå skönt att kunna röra sig någorlunda obehindrat utan en kanonkula på magen. Härligt med cirka tjugo grader i skuggan också.

Vi hade besök i stan idag, inte vilket besök som helst heller. Utan ett gäng från Maxi. Sanna, Malin, Idah och Hanna var förbi. Oj vad trevligt, verkligen kvalitétstid. (: Tack för en underbar stund tjejer. Vilka fina presenter de hade med sig sedan. Tack även till Ida som var med på den.

Ni var många som gissade på den tjugonionde Maj, närmare sagt var ni sex stycken. Ett tag då jag låg där på bb trodde jag hon skulle vänta en månad till, minst! Den tjugonionde alltså, det var en bra gissning men den räckte inte hela vägen ändå. Vilhelmina bestämde sig för att kika ut 00:35 den trettionde Maj. Vägen dit var lång, från första värken tog det ungefär fyrtiosex timmar.

Hon kom till oss på en Onsdag. Natten mot Måndagen vaknade jag klockan två av en värk, som egentligen inte var speciellt smärtsam. Jag var i detta skede mest förväntansfull och hoppades på att det verkligen var på gång, kunde därför inte få någon ro till sömn. Klockade värkarna och insåg att det var trettio minuter mellan. Just att jag hann slumra till innan jag vaknade av nästa.

Hade tillbringat natten hos föräldrarna och åkte på morgonen hemåt tillsammans med min mamma. Jag körde, så värkarna var absolut hanterbara. Vi stannade till i stan för att byta storlek på en klänning jag köpt dagen innan och gick in på apoteket och köpte en rispåse. Värkarna kom och gick och jag var livrädd att vattnet skulle gå där mitt på stan. Det gjorde det såklart inte.

Vi åkte hem till mig och jag slumrade till i en timma ungefär. Maria kom till mig, hon var nog mest nervös vid det här laget. Vi klockade lite värkar och det var en kvart mellan dem nu. Jag skrev förlossningsplan, kanske i senaste laget. Christopher kommer med pizza till middag. Jag lägger mig i ett bad någon gång efter middagen, skönt. Blir kvar ett bra tag i badet, Maria sitter bredvid och pratar. Jag kliver upp och vi fördriver lite tid i soffan, jag målar mina naglar. Jag börjar ha väldigt ont nu. Envisas om att vi ska måla klart, Maria vill att vi ska åka in. Jag ställer mig upp ett tag för att lindra, och får en värk som känns värre än någon värk innan. En värk som håller i sig och jag får ingen riktig paus. Nu ville jag åka in, något kändes annorlunda!

Jag satt på en melon på väg till förlossningen, åtminstone kändes det så. Tänk om jag visste hur långt bort det var. Väl på förlossningen fick jag ligga med CTG i över en timma för storlarmet hade gått. Värkarna var två på tio minuter. Sedan fick vi vänta igen, jag promenerade omkring och averkade värk efter värk. Sedan fick jag en sådan långdragen värk igen. Ringde på klockan och fick en lustig barnmorska som undersökte mig. "Tre centimeter öppen, du kan åka hem och vila! Kom tillbaka imorgon!" Mina ögon vattnades. Åka hem? Jag hade ju jätteont. Fick sova över på bb. De gav mig en spruta i baken mot värkarna och ett piller för att kunna sova. Maria, Cristopher och mamma fick åka hem.

Vaknade tidigt (kändes som jag egentligen aldrig somnade helt) Tisdag den tjugonionde maj. Mina medföljare kom tillbaka till sjukhuset, värkarna gjorde betydligt ondare nu. Fick inte i mig någon frukost. Fick göra CTG igen, bebis mådde bra där inne. Värkarna var det dubbla i styrka. Fick nog och ringde på klockan, jag fick åka rullstol ned till mitt rum på förlossningen. Installerade oss och fick ganska snabbt hoppa ned i ett bad. Det var fruktansvärt mysigt, levande ljus och musik. Jag hanterade värkarna väldigt bra i badet och Christopher hjälpte till med att lägga tryck på knäna. Låg i badet säkert tre timmar.

Väl tillbaka i rummet hängde jag på handfatet och ville ha epiduralbedövning. Nu hade jag ont. I väntan på bedövningen gjordes ett nytt CTG som såg bra ut. Bebis mådde fint, det viktigaste. Undersöktes och var sju centimeter öppen ( Inte mer!? tyckte jag). Började med lustgasen. Rätt underhållande men var svårt att tajma den rätt så den fungerade. Fick epiduralen och den lindrade men tog inte bort så mycket smärta som jag hoppats. Andades mig igenom värkarna. De tog hinnorna på mig, vatten och slempropp kom i ett svep. Det sattes ett dropp för att sätta igång det hela ytterligare. När epiduralen började släppa, det var då jag började fuska med andningen. Det var då jag började jämra mig, det var då jag trodde jag skulle skita ned mig. Nu var jag öppen nio centimeter! Hade slutat med lustgasen, mådde illa och hade fått huvudvärk.

Det som gjorde att jag klarade den sista fasen var ilskan som väcktes i mig, att det här ska jag bannemig klara! Skrek lite, inte så högt men det kändes bra. Nu skulle jag börja krysta, jag upplevde det inte som en befrielse som man hört om. Gjorde ju fortfarande lika ont och nu gjorde trycket nedåt dessutom sin del. Började krysta kvart i tolv och 00:35 den trettionde Maj var hon ute! Hon lades upp på mitt bröst och all smärta var som bortglömd. Hon skrek med en gång och sökte mat kort därefter. En perfekt liten flicka, vi alla grät en skvätt

På något vis känns det verkligen som att det är nu livet börjar på riktigt, eller rättare sagt var det den 30:e maj -2012 som livet började. Att bli mamma är något helt nytt, något helt fantastiskt, samtidigt som jag inte riktigt förstått det helt. Moderskärleken är en känsla man inte alls kan ta på innan man själv upplevt det, visst har jag älskat innan men detta är något helt nytt. Detta liv kommer jag följa, vägleda och finnas där för. Blir tårögd av att bara sätta orden här, jag älskar verkligen dig! (hoppas ni inte tycker jag blivit allt för blödig sista tiden).

Samtidigt längtar jag efter en annan sort av kärlek, detta otroliga skulle jag ju dela med någon. Hur många gånger har jag sagt det? Jag längtar efter den intima närheten, och någon som finns där och stöttar MIG.

Jag måste erkänna att det är svårt att få tiden att räcka till då man är ensam. Första prio ligger på den lilla, och då hon inte är riktigt nöjd glömmer man lätt bort sig själv. Så här ser min bättre hälft ut då hon är mätt och nöjd iallafall.

Idag har varit en rätt lugn dag, en duktig liten tjej vi haft att göra med. Ungefär var tredje timme har vår dam behagat att äta! Helt ok tycker jag. Tror mjölken börjat rinna till ordentligt också så hon blir mätt under måltiden. Amningen verkar fungera bättre och bättre (peppar peppar ta i trä). Känns inte längre hopplöst.

Imorgon blir det ett besök på BVC. Ska bli spännande att se vad vår lilla prinsessa väger nu. Ska därför försöka sova lite nu så jag orkar, tur att jag har mamma som kan avlasta lite kvällstid och nattetid.

Här kommer ett urval bilder från förlossningen.
Tack till Maria som fotade, och satte denna fantastiska 
upplevelsen på bild.

Ikväll fick vi besök, nu var det i och för sig ett par timmar sedan men jag passar på att slänga in ett inlägg nu då min prinsessa tuttar för fulla muggar. Det var nämligen faster och Robert som kom på besök. Mysigt, det verkade mini tycka med.

Vi installerar oss för fullt här hemma. Gosch vad det är mycket med en liten, att få tiden att räcka till är inte alltid det enklaste. Man skall amma, det skall pumpas, det skall rapas, det skall bytas, det skall pysslas om, det skall mysas, det skall tittas och ja.. Ni förstår. Tänkte skriva en förlossningsberättelse men det får nog vänta.

Hemfärden gick som väntat super. Blev inte riktigt raka vägen, blev ev sväng in på apoteket, barnens hus och babyproffsen. Jag sov dock hela vägen hem. Mamma och pappa nhandlade dreggelskydd, badhjälp och en babysitter. Nu pluggar vi amning för fullt, fuskar med amningsnappar för tillfället. Vi har lite svårt med greppet här hemma och mamma får så ont då jag greppat fel. Jag är nöjd så länge jag får mammas mjölk!! //Kotten

Vi alla mår bra och väntar på att få åka hem. Idag är den stora hem-dagen. Känns oerhört spännande, samtidigt som det känns lite läskigt. Vill passa på att tacka alla fina människor som har uppvaktat och grattat oss också! Jag tror att vi har en fruktansvärt underbar tid framför oss, med massor av kärlek och mys. En sak är säker; mamma kan verkligen inte slita blicken från sin lilla prinsessa. Hon är verkligen helt perfekt.