Det är mycket känslor och tankar inför dopet vi kommer att hålla för Vilhelmina den sjätte oktober klockan tolv. Jag och hennes pappa är inte ett par, som de flesta redan vet. Det är just över det många tankar slösas. På dopet kommer det vara min släkt och hans släkt. Mina vänner och hans vänner. Hur kommer det kännas? Hur kommer stämningen att vara? Ett dop ska inte behöva vara spänt. Jag vill samtidigt inte gräva ned mig i det, det kan i slutändan visa sig bli hur bra som helst ändå.

Jag tänker också mycket på hur det kommer se ut i kyrkan. Ska jag stå där framme ensam tillsammans med gudmor och gudfar? Ska vi stå där framme tillsammans? Hur vi än gör kommer det bli fel från någon synvinkel, samtidigt som det blir rätt ur en annan.

Imorgon kommer jag att ringa prästen för att planera möte innan dopet bland annat. Hon kan förhoppningsvis vara ett stöd och kanske hjälpa mig att tänka på saker ur ett annat perspektiv. Jag vill fråga henne hur andra i min situation brukar göra.

Ikväll har jag försökt planerat lite, lyssnat på lite låtar och kollat på texter. Finns så otroligt mycket fina texter, men tror jag har bestämt mig. Min brors sambo och en vän till henne kommer att sjunga på dopet, det kommer bli så bra.

Vilhelmina, två dygn gammal.