Vilken dag. Jag har en dam här hemma som vänder i humör på tre sekunder (två sekunder?). Idag har mellanting inte existerat i denna värld. Ena sekunden har jag världens gladaste dotter med ett leende uppe i öronen, nästa sekund det motsatta. Det förstnämnda är helt klart att föredra. Men jag måste erkänna att hon är rätt gullig innan det bryter loss på riktigt, när den där läppen hänger. Det är så synd om henne då.

Några bilder från Sunnansjönäs, min stora flicka sitter själv i stolen. Snart tar hon examen, och jag är gråhårig?