Verkligheten smyger sig sakta men säkert på, steg för steg kommer jag (eller ska man säga vi?) tillbaka till det gamla, tillbaka till vardagen. I helgen har varit en helg bestående av jobb. Kommer tills vidare att jobba varannan helg och varannan Onsdag. Jag kommer inte att slänga mig på någon fulltid först i Augusti, möjligtvis September. Då V förhoppningsvis börjat dagis, och det fungerar som det ska.

Det är skönt att vara tillbaka, och tro det eller ej.. Det är faktiskt rätt skönt att komma iväg och bara vara jag. Att faktiskt ha en rast, så många raster har jag inte haft senaste åtta månaderna. Alltid är det något. Sedan har det varit väldigt uppskattat att träffa alla igen, de som jobbat med mig i helgen.

Själva arbetet har gått som på räls. Jag är nästan lite besviken över att allt faktiskt fanns där. Det mesta har kommit tillbaka i en rasande fart. Kan jag vara arbetsskadad, redan?