Peppar peppar.
"Yes, äntligen börjar det kännas lite bättre". Ungefär så sa jag efter att ha frächat upp mig lite igår med en dusch och efter att ha svept rakhyveln efter benen. Men ack så fel jag hade, vaknade imorse utan röst och ett öga fullt med gult härligt gisch. Yeeeey, på med onepiecen igen. Inte för att just den biten skulle vara något negativt. Faktum är att onepiece är sådär oförskämt skönt att strosa omkring i här hemma, om än lite varm och väldigt, väldigt ful. Bästa plagget i garderoben för just sådana här dagar.
Fick ett meddelande imorse om att min telefon äntligen anlänt till butik efter att ha vart på rep. sedan i November (!). Jag var beredd på att visa mitt misstycke, vilket jag sällan gör. Fick mig dock en överaskning, de hade skickat mig en helt ny telefon. Nu har jag en hel kamera också. Tack Telia!
Dagens outfit,
Märkt för livet.
Jag har ju hunnit gadda mig också. En tatuering för min lilla Kotte, som visade sig vara en Vilhelmina till slut. Äntligen vill jag säga, jag har längtat mycket efter denna tatuering. Jag ville ha med kotten, hennes namn och tiden hon föddes. Filip som är konstnär och tatuerare lyckades oförskämt bra med mina önskemål, min idé och min inte så sevärda skiss jag med svansen mellan benen lämnade fram. Han förstod exakt vad jag ville ha och ritade något jag inte hade väntat mig, det var helt enkelt så mycket bättre. Så jäkla mycket bättre än jag tänkt! Så.. Här kommer en bild på hur det blev, bild stulen från Filips instagram.
Bilder ni aldrig fick se.
Tänkte lägga upp lite bilder ni aldrig fick se. Bara på Vilhelmina. Bilder som egentligen bara legat i kameran och väntat. Nästan så jag glömt bort att jag knäppt dem. Kul att hitta igen lite bilder man glömt, är det inte?
I sommras, längtar till sommaren nu.
Höst i lekparken.
Sedan blev vi sjuka..
..och väldigt väldigt mysiga!
(inte ofta annars)
Numera är vi stadsbor.
Var tog egentligen vintern vägen? Och var fick jag luft ifrån kanske ni undrar. För ni verkar faktiskt trots allt vara några tappra själar kvar som tittar in här varje dag. Det är kul, det gör att man faktiskt lägger en tanke på bloggen ibland, fast det stannar mer ofta än sällan vid tanken.. men nu. Nu tänkte jag uppdatera er lite.
Numera är jag och Vilhelmina Hagabor. Vi har lämnat Ersboda bakom oss, om än jag forfarande hyr lägenheten i första hand. Bästa Elinmaria hyr den i andrahand och bor där. Vi däremot, vi trivs bra på Haga tillsammans med Tony. Ni som känner mig vet vid det här laget redan att jag träffat någon, så det är väll ingen nyhet precis. Det är ganska precis ett halvår sedan vi träffades ute i vimlet, ganska precis ett halvår sedan vi satt där och skrev milslånga meddelanden på telefonen. Ganska precis ett halvår sedan vi gick på vår första dejt (typ min första dejt någonsin), och jag var galet nervös vill jag minnas. Det var också ganska precis ett halvår sedan han satt där i soffan på Haga och sjöng och spelade gitarr för mig, och jag hade bestämt mig. Bestämt mig för att han ska jag ha. Typ så.
Bjuder på några bilder från December. Eftersom det var länge sedan vi hördes, och för att vi inte verkar få någon riktig vinter i år. Därför kan vi väll njuta lite extra av bilder som dessa?
