Hade riktigt trevligt igår, kanske aningen lite drag? Och rätt kass musik? Dock väldigt kul att umgås med andra förutsättningar än jobbrelaterat. Släppa lite på rollen man har på jobbet och se lite mer av kollegorna. Like that! Håller kvar vid att jag har världens bästa kollegor! Kvällen kunde heller inte avslutats bättre.

 

Igår slängde jag ihop en doptårta till lille Vincent. Jag misstänker dock att han blev utan tårta. Denna gång blev det mycket sommrigt med en hallonfyllning och en kiwifyllning. Ljus botten och ett lock i marsipan. Figurerna är gjorda i sugarpaste.

 

Det gjorde ont att lägga ut Conversen jag just köpt på tradera. De gula farorna V skulle bära på sina fötter i sommar. Tyvärr var de för stora nu, och tänk om de inte passar försen till vintern? Då kändes det vettigt att sälja dem nu, för att istället investera i ett par mindre sommarskor. Jag intalar mig det iallafall, men ont gjorde det! Jag är trots allt frälst i dessa små Converse, de är ju sååå fina.

 

Jag måste bli bättre på att använda kameran, jag glömmer nästan bort hur man gör mellan gångerna. Använder man inte kameran för lite då? Bjuder på några bilder jag tog här om dagen, då Vilhelmina inviger lite av det nya.

 

I veckan har vi även hunnit med första doppet. Alla utom gudmor vågade sig på ett dopp längre än halvvägs upp till knäna (hihi). Vilhelmina gjorde livspremiär i utomhusmiljö, det var skräckblandad förtjusning. Mest det sist nämda, förtjusning. 

Jag tror inte jag har önskat mig en diskmaskin så mycket som de senaste tre dagarna, någonsin! Igår hade vi familjen på besök. Massor med presenter, fika och trevligt sällskap. Kan lova att Vilhelmina sovit gott inatt. Hon somnade runt sjusnåret igår kväll och vi gjorde inte morgon försen åtta denna morgon. Det uppskattas från både mamma och bebis. Bebis? Räknas hon som bebis ännu?

 

Vilhelminas morbror tyckte det var snålt med sockerfri tårta, eftersom jag lovat lite sött till födelsedagen. Däremot kände jag mig inte redo med sockret. Något sätter stopp i knoppen, jag tycker det är onödigt. Onödigt att bjuda in henne i något hon inte har en aning om. Jag tänker att hon får bjuda in sig själv, den dagen det faktiskt inte går att hålla henne borta från det. Den dagen kommer att komma, så småningom.

 

Tårtan blev jättegod, för att vara sockerfri. Både vuxna och barn käkade utan grimaser, det måste ju vara ett gott tecken? Botten innehöll både bananer och dadlar som hjälpte till att ge den en naturlig sötma. Som fyllning hade jag på ena lagret hallon/färskost och på andra lagret banan/grädde. En riktig hit för min ett-åring!

 

Vilhelminas födelsedag igår var full av aktivitet och livliga fina barn. Presenter, ballonger och massor av trevligheter. Det lyste i damens ögon, hon hade roligt och huvudsaken var det. Hon fick såklart äta tårta alldeles själv, slutade i kaos. Fast det är ok, då man fyller år, har jag hört. En del får tårta på sängen en sådan dag, men jag kände att damen i fråga inte var riktigt redo. Fick bli presenter och mys i sängen istället och tårta vid bordet (läs vid hela kroppen, golvet och på stackars lilla Alfons).

Så här hittade jag min dotter här om dagen:

 

Idag hade vi inte minde än Sofia och Vilgot på besök, frukostbesök för att vara noga. Det var kul att träffa dem båda, det är alltid lika kul. Snart fyller våra småttingar året, Vilgot har en månad i försprång. Stanna tiden ett tag va? och nej, jag kommer nog aldrig sluta tjata, att tiden går alldeles för fort.. för det gör den verkligen. Fast det är en rolig ålder nu. Vilhelmina lär sig nya saker hela tiden, och hon blir allt mer sin alldeles egna person. 

 

Lite snorig, men glad och fruktansvärt fin ändå. Nu mer har V inte långt till skrattet. Ett riktigt energiknippe som fått nos på livet. Nyfiken på världen, skulle man kunna säga.

Sist jag var och gaddade blev det lite löjtnantshjärtan. Det är en väldigt speciell blomma, så jag var rätt förväntansfull över resultatet. Vet ni? Det blev hur bra som helst, det visste jag väll. 

Här kommer ett litet bildregn, på världens vackraste. Kameran har nämligen gått varm senaste dagarna (läs igår), och jag lyckades få ett par bra bilder. Längtade verkligen hem för att få föra in bilderna i datorn, tror ni inte att jag glömde min sladd? Tur att Vilhelminas pappa hade en att låna ut.

 

Vilhelmina lär sig något nytt varje dag nu. Vi kommer nog aldrig sluta förvånas, och förundras över hur fort tiden faktiskt flyger iväg. Nu kan hon utan problem stå själv, och promenera omkring med gåvagnen. Inte utan däremot, det är lite läskigt. Hon kan dricka både välling och vatten själv helt utan problem. Fast och andra sidan är det lite mysigare att få en hand med vällingen. Hon vill gärna äta all mat själv, ifall hon fick. Hon äter mackor och fruktbitar på morgonen, det med endast två tänder. Hon pratar och säger ett par ord. Ord som "titta" och "maammaa". Hon försöker klä på sig allt hon kan hitta, både mössor och ett par kallingar kan hamna på huvudet. Att klättra är även en av Vilhelminas favoriter, nu får vi hålla koll. Det är nog bara att inse, min bebis är snart ingen bebis mer. 

 

Passade på att fota idag då pojkarna lekte lite. Det kan man kalla att utmana ödet, då jag ibland nästan var under skotern, bokstavligt talat. Kul, men ganska dumstridigt. 

 

Ni behöver inte vara orolig, vi lever. Det var visserligen inte igår jag skrev här, och det har sina anledningar.. Det är en hel del som hänt, men det tänker jag inte gräva i just nu. Inte mer än att jag förlorat någon som i många år stått mig väldigt nära. Inte på det viset att hon lämnat jordelivet, mer ett missförstånd skulle jag säga. Ett missförstånd som gått så långt att det kanske inte går att lösa. Även om jag är helt säker på att det hade gått, ifall vi båda gått in för att lyssna och försöka förstå den andra parten. Ibland behöver man nog tänka sig in i en annan situation. I någon annans situation. Hur obegripligt det än kan verka. 

 

Hur som, vi lever och försöker ha någon slags rutin på vardagen. Vi har åkt iväg, inte speciellt långt. Ändå är det tillräckligt långt för att rensa tankarna lite. Vi har kört skoter, ätit onödigt mycket godis, inte tränat en enda gång och haft det jävligt gutt. Kanske därför min dotter tycker att det är helt okej att släppa lite på tyglarna. Helt okej att slänga upp fötterna på frukostbordet liksom.

 

 

 

Idag har jag haft en snorig dam här hemma. Snorig och trött. Det tar på krafterna att vara förkyld. Så pass att det enda som dög till lunchen var välling. Stackars liten. Vi tog oss iallafall ut på en långpromenad efter vällingen, ned på Haga och tillbaka. Vädret har verkligen levererat, sol och några ynka minusgrader. Det gör något för själen. Skönt att komma ut, och inte för att göra en massa måsten. Komma ut och bara vara.

 

 

Ikväll fick vi spontant besök, väldigt trevligt. "Har du nybakta bullar och kaffe om en timma?" fick jag frågan. Såklart, det fixar jag. Vilken himla tur att jag hade frysen full med bullar. In i mikron och vips så har du den där känslan av nybakta. Eller ja, åtminstone det varma. Min bror, Rebecca och mina fina gudbarn har nämligen vart på besök denna Onsdagskväll. Privatchafför hade de dessutom. 

 

Har införskaffat i en ny jacka till V inför kommande vår och förhoppningsvis höst då jag köpte den något större än nödvändigt, åtminstone i dagens läge. Har hört att Kappahls Kaxs ska ha riktigt bra funktionskläder. Sedan var den oförsämt fin, det går inte att undgå. Då man (läs jag) har svårt att välja bland marknadens alla färger,  då är detta det perfekta alternativet.