För ett år sedan, exakt den här tiden. Jag låg på bb, jag tittade på dig. För en timma sedan föddes du. 00.35 blev ditt klockslag. Förlossningen var det bästa jag åstadkommit hittills i mitt liv, och värsta. Att det var det värsta hade jag glömt redan då de la upp dig på mitt bröst. Kunde inte slita blicken, för du var det vackraste jag någonsin sett. Det var mycket känslor i luften, lättnad över att det var färdigt, lycka över att du äntligen fanns hos oss och en rädsla över hur livet skulle komma att förändras nu. Det här var något nytt. Något helt nytt, och fantastiskt. Jag skulle alltid finnas för dig.

Nu har ett år gått. Ett år, mitt absolut bästa hittills! Garanterat ditt bästa också, då du inte har så många att välja på ännu. Jag ser fram emot att hjälpa dig genom livet. Ett år har gått och vi har haft både med och motvindar, men vi har löst saker på vårt vis. Att det fanns så mycket kärlek att ge, det visste jag inte innan.

Nu avslutar jag detta inlägg med en klump i halsen och tårar efter kinderna. Jag må vara blödig dagen i ära, men va tusan! Jag bjuder på det. Jag har varit mamma i ett år, förstår ni hur otroligt det är? Det är en gåva.

Grattis älskling, ett år idag!