Jag hade nästan glömt vilken frihet det är att kunna köra bil dit man ska, och bara köra för sakens skull. Jag är nu med bil hela veckan, det känns fantastiskt. Det är ingen som säger att jag inte kan ta pick och pack och sticka till Stockholm imorgon. Skulle vara plånboken då. Jag älskar att köra bil, jag vet inte, men när jag sitter bakom ratten men radion på högsta kan jag verkligen tänka. Jag tänka på det som vart, det som komma skall och komma ihåg. Både på gott och ont. Bakom ratten är min återhämtningsplats, lite som Ferdinand och korkeken. Har alltid vart så, kan verkligen släppa fram tankarna och spinna på nya då jag sitter ensam i bilen.