Ibland brister det.

Som jag skrev tidigare, jag var inte hundra redo. Inte redo att träffa Christophers flickvän. Ni får inte missförstå mig. Lisa verkar vara en underbar tjej, önskar jag själv var lite mer så. De passar bra tillsammans och verkar lyckliga trots omständigheterna. Jag är såklart glad för hans skull, men samtidigt känns det så jobbigt. Eller ikväll är jobbigt bara förnamnet. Det är så många frågetecken, det är så många frågor jag skulle vilja ha svar på. Svar som jag aldrig kommer att få. Tårar som diskret söker dig ner efter kinderna.

När det tog slut mellan mig och Christopher trodde (läs hoppades) jag ändå att vi tillsammans skulle växa in i våra nya roller och stötta varandra. Att vi kanske en dag ändå kände oss så pass trygg i situaionen att vi kunde uppleva kottens första tid tillsammans. Vem vet? Kanske vi till och med skulle hitta tillbaka till varandra? Kanske var det bara mina hormoner som ställde till? Har insett att så är inte läget. De har varandra, jag har ingen. Jag har ingen varm famn att falla i då jag haft en tung dag, jag har ingen att dela min oro med. Oron över bebisen och det kommande ansvaret.

Jag försöker verkligen vara stark, ikväll brast det. Imorgon känns det garanterat bättre, eller är det bara för att man lägger det åt sidan? I hopp om att inte behöva ta fram det på ett tag? Borde man bearbeta det nu då det känns som tyngst? Åter igen, missförstå mig inte. Jag beskyller ingen över situationen och jag känner inget hat mot någon, det känns bara lite tungt just nu.

Kommentarer
Postat av: Hanna

kämpa på Linnéa:):)

2012-02-16 @ 23:22:00
Postat av: Sara - Ensamstående mamma

Jag var ensam genom hela graviditeten, från graviditetens första dag och idag är min son snart 4 år och jag är fortfarande ensamstående på heltid - pappan finns inte med i bilden alls (hans eget val). Att gå igenom en graviditet själv är tungt, och det kan vara deprimerande när man tänker på att man egentligen skulle vara två om det - men nu står man själv. Men man är så mycket starkare än vad man tror, och det visar sig verkligen när man behöver den där extra styrkan och modet - tro mig :)



Det är första gången jag är här i din blogg.. Hittade hit via Gravid/föräldrar i västerbotten på Facebook. Men kommer att komma tillbaka för att se hur det går för dig :)



Och du, grattis till bebis i magen :) Du har en alldeles underbar tid framför dig :)



(går inte att svara i min blogg just nu, för den är tillfälligt låst för jag håller på rensa upp där.. men låser upp den innan veckans slut, men jag finns på facebook om du undrar något - Sara Kramer).

2012-02-16 @ 23:36:13
URL: http://dolphin.blogg.se/
Postat av: Maria

Älskade hjärtat <3

2012-02-17 @ 08:46:38
URL: http://kexe.blogg.se/
Postat av: Lisa

Egentligen vet jag inte om jag borde kommentera. Men Linnea det kommer bli fantastiskt bra och ni kommer få en underbar bäbis tillsammans! Sen så finns vi som stöd även om det kanske känns underligt, men jag ville bara berätta det. Stöd finns i massor och behöver du hjälp med något så ställer vi upp i vått och torrt!!

2012-02-17 @ 11:27:04
Postat av: Mikaela

Kan förstå att det känns tungt, men som Sara säger du är starkare än du tror :) Och ett nytt litet liv kommer snart till världen och nån kommer inte kunna älska dig lika mkt som den lilla människan. Sen är det mänskligt att känna efter ibland, och att få lämna några tårar gör en bara starkare :)

2012-02-18 @ 14:02:49
URL: http://mikkanhellman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0