Igår gick vi in i vecka tjugosju jag och kotten. Tiden flyger iväg, jag har planerat att jobba i åtta veckor till. Det betyder fyra jobbarhelger kvar, det är ingenting. En fis i rymden typ. Kotten växer med raketfart (vi kan väll lika gärna fortsätta på rymdtemat då vi ändå börjat), vilket betyder att magen också växer. Känns faktiskt kul att höra kommentarer som "nu börjar det hända något" och "nu börjar det ju synas på riktigt", som jag har väntat på det. Jag tror det kommer att gå fort nu, snart har jag den där bomben till mage, den  där magen som man hinner bli less på. Om än det känns som en omöjlighet just nu. Less? På det här? Skulle vara kliandet på magen då huden töjs isåfall, men lite babyolja på det och vi är som redo att möta världen igen.