Drömmer mig bort.

Vi trotsade regnet för att åka ned på stan och kika på crusingen. Hade nästan glömt hur mycket jag älskar det! Bilar, musik och härliga människor. För att inte tala om stämnigen, inget konstigt ifall en främling kommer fram och pratar lite, älskar det! Suget efter att någon gång äga en egen amerikanarel har aldrig vart större. Efter en sådan här kväll kan man inte annat än att vara lycklig. Glömmer alla beskymmer för en stund och bara.. Ler!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0