Avsky mig själv framförallt. Jag vet inte om det är mig det handlar om men man kan bara gissa och anta. Så, jag är alltså egocentrisk trots allt. Att jag dessutom har mage att såra någon så djupt, och fattar beslut utan att tänka på berörda. Detta är något jag kanske egentligen borde hålla utanför bloggen, men jag mår fruktansvärt dåligt av dessa påhopp (eftersom jag antar att det var menat mot mig). Jag tycker att jag hela tiden vart tydlig med att jag faktiskt inte är ute efter att någon ska fara illa, bara att jag ska få känna mig hundra procent trygg och bekväm i situationen. Vilket jag tycker jag har rätt till som mamma?

För stunden känns det verkligen som att jag borde beslutat saker annorlunda för att gynna andra mer, men samtidigt så vet jag att jag då skulle gå och gräva ned mig i både det ena och andra. Vilket jag visserligen gör nu med, fast åt andra hållet. Gillar inte alls tanken av att någon skulle vara sårad på grund av mig. Känns förjäkligt om jag ska vara ärlig.