Idag blev det en sväng in på babyproffsen för att komplettera vår beställning, en skötväska är nu också på väg. Efter många om och men så blev det den som är lite dyrare, lite finare och den som är i en mer opraktisk färg. Den är dock läder så det ska bara vara att torka av. Det blev inte vitt men cremefärgad, jättefin verkligen. Hämtade även ut en gratis babybox med lite smått och gott. Det som följde med var bland annat en blöjhink, nappar, en tidning, varuprov på blöjor och våtservetter, trosskydd och en jäkla massa rabatter. Kan inte bli bättre.

Väl hemma då jag sitter och läser i tidnigen "vi föräldrar", läste en artikel där en nybliven pappa beskriver vilken hjälte hans fru var under förlossningen. En förlossningsberättelse fast från hans sida. Mina tårar bokstavligt talat sprutade, det var så vackert. Bara saken att de tillsammans delade det största ögonblicket i livet fick mig att känna mig så ensam och svag. Även om vi skulle känna att det var ok att dela denna stund tillsammans trots omständigheterna så skulle det aldrig bli detsamma. Den kärleken, tilliten och oron som man man delar i en relation kommer inte att finnas där på samma sätt. Då jag lugnat ned mig kändes allt genast bättre, som vanligt. Kalla det gravidhormoner om ni vill, men jag inser verkligen hur tungt det är att som kvinna att gå igenom en graviditet ensam. Jag känner mig stark för det mesta, men ibland brister det. 

Skötväskan, påminn mig sedan ifall jag klagar över färgen.
Men fin är den (än så länge).