I Lördags gick vi in i vecka trettioett, det är alltså inte länge kvar innan vi går in i nästa vecka. Vecka trettiotvå. Nu börjar det verkligen hända något, och då menar jag framförallt på kottens storlek. Hon måste verkligen växa så det sprakar, eller så har hon bara lagt sig tillrätta på något vis så hon trycker utåt. För nu syns äntligen min kula på riktigt. Fast om man tänker på att kotten väger cirka 1,6 kilo och är ungefär 42 centimeter lång, då förstår jag att magen putar. Jag älskar min lilla kula!

Sparkarna är helt underbara, men ibland känns det om möjligt rätt obehagligt. Som när kotten får för sig att sängen är en boxningssäck. Eller då man slarvar med hållningen och sjunker ihop en aning, då kan man få sig en omgång mot höftbenet eller slag mot revbenet. Ibland känner jag även att det sparkar mot ryggen, det kan kännas obehagligt. Däremot kullebyttorna hon kan göra, då man verkligen känner att kotten vänder sig helt där inne, det är så häftigt. Visst känns det lite konstigt, men då känner man verkligen att det är någon där inne.

Nu är det bara 59 dagar kvar innan kotten är beräknad att komma till världen.