"Ett helt normalt hjärta!"

För två år sedan hade jag inte kunnat föreställa hur mitt liv skulle se ut idag. Hur våra liv skulle se ut. Jag hade aldrig kunna förstå hur underbart det skulle komma att bli. Detta slog mig i Torsdags, då jag satt och avnjöt en god middag tillsammans med min bror och hans fina flickvän. Jag tittade mig omkring, på människorna jag hade runt mig. Förutom de jag redan nämnt, fanns tre till. Joshua som är över året, Vilhelmina som är halvvägs dit och Naomi, bara några dagar gammal. Tre människor som vi kommer vägleda in i livet.

Vi kommer att få se dem växa upp, berätta för dem hur bra de är då det känns som jobbigast. Vägleda dem och stötta dem i deras handlingar och beslut. Erbjuda en axel att gråta mot i motgångar. Gråta tillsammans. Vi kommer att lyssna på dem, och förstå. Ibland inte, men vi kanske låtsas som att vi förstår ändå. Vi vill förstå. Vi kommer att älska. Det är otroligt! Kärleken till min dotter går inte att beskriva med ord, och skulle jag försöka skulle nog tårarna trängas för att få en chans att möta kinden. Jag vill visa henne världen, visa henne det vackra. Försöka förklara det grymma då hon inte förstår, och lova henne att vi alltid kommer finnas där för varandra. 

På slutet har jag läst mycket. Tänkt mycket. Förstått vilken tur vi har som fått en perfekt liten flicka, en flicka full med liv. För det är verkligen inte en självklarhet. Jag ska ersänna att jag tagit för givet, tagit livet för givet. För bara två veckor sedan fick jag beskedet att min dotter hade ett blåsljud på hjärtat. Då hade jag ingen aning om vad det innebar, eller vad det kunde innebära. Till en början fick jag panik, tänkte allt det där hemska man inte borde. Tänkte tankar som, tänk om hon är sjuk, tänk om det inte finns något att göra, tänk ett liv utan henne. Kanske var jag fånig, men det var en jobbig vecka.

Ett besök hos specialisten visade sig bli en lättnad. Min dotter är frisk. De orden. De var de absolut bästa någon sagt till mig.

"Din dotter har ett helt normalt hjärta, inga konstigheter. Ni kan åka hem och glömma det här".

Vilhelmina har alltså ett litet blåsljud på hjärtat. Det är inget farligt alls, helt normalt till och med. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vart annars, om vi fått ett annat besked på sjukhuset. Den här incidenten fick mig ändå att tänka om, att man inte bör ta livet för givet. Jag är oerhört lycklig över det jag har.


Kommentarer
Postat av: Mathilda

Vad skönt att höra att allt är bra. Man borde verkligen försöka att inte ta saker för givet utan istället njuta av allt fint man har. Tack för dina fina ord.

Svar: Helt klart, tror absolut man ska njuta av det man har. För man vet aldrig vad morgondagen bjuder på!
Linnéa

Postat av: Linda

Så fint skrivet!

Svar: <3
Linnéa

2012-11-20 @ 07:54:32
URL: http://avenettlangtlivarkort.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0