Tack allihop för att ni var med oss och gjorde denna dag helt underbar, en dag vi ska minnas med ett leende. Vilhelminas dopdag den sjätte oktober tvåtusentolv. Som jag anade gick det alldeles för fort. Bara den lilla detaljen att man ska hinna prata med allihopa och tacka för presenter verkade vara underskattat.

Nervös, det var jag. Jag skakade då jag skulle ta emot dopbeviset, men det gick ju bra! Är glad att det är över. Samtidigt som jag gärna gjort om det. Lustigt det där.

Vill bara tacka alla så oerhört igen, för att ni ville dela denna för oss speciella dag.