Att fylla år.

Jag vet inte varför, men jag känner inte alls att det här med min födelsedag känns kul i år. Lite ångest faktiskt, och det är ju knappast någon åldersnoja det handlar om (med tanke på att jag fyller tjugotvå). På måndag fyller jag tjugotvå, kan man inte skjuta på det? Bara en månad eller så? Tills efter Vilhelminas dop? Då tror jag att det finns mer ro i kroppen till att njuta och bara vara.

Jag tänker tillbaka på hur det var då man var liten, hur man låg i sängen och låtsades sova då de övriga i familjen klivit upp tidigare för att göra i ordning presenter och tårta. Vem man nu försökte lura egentligen? Man hörde sången i trappen och man kunde inte hålla sig från att brista ut i skratt, idag skulle all fokus vara på mig!

Tänk den dagen jag får passa upp på min dotter på samma vis, tänk den dagen min dotter kan passa upp på mig på samma vis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0