Ni behöver inte vara orolig, vi lever. Det var visserligen inte igår jag skrev här, och det har sina anledningar.. Det är en hel del som hänt, men det tänker jag inte gräva i just nu. Inte mer än att jag förlorat någon som i många år stått mig väldigt nära. Inte på det viset att hon lämnat jordelivet, mer ett missförstånd skulle jag säga. Ett missförstånd som gått så långt att det kanske inte går att lösa. Även om jag är helt säker på att det hade gått, ifall vi båda gått in för att lyssna och försöka förstå den andra parten. Ibland behöver man nog tänka sig in i en annan situation. I någon annans situation. Hur obegripligt det än kan verka. 

 

Hur som, vi lever och försöker ha någon slags rutin på vardagen. Vi har åkt iväg, inte speciellt långt. Ändå är det tillräckligt långt för att rensa tankarna lite. Vi har kört skoter, ätit onödigt mycket godis, inte tränat en enda gång och haft det jävligt gutt. Kanske därför min dotter tycker att det är helt okej att släppa lite på tyglarna. Helt okej att slänga upp fötterna på frukostbordet liksom.