Jag får väll egentligen inte yttra mig över dessa två begrepp, då den faktiska innebörden i orden nog är betydligt allvarligare. Fast och andra sidan, det finns väll mildare varianter. Vi kan säga att jag har en mildare variant. Varför då kanske ni undrar? Jo, över det här med dagisplats!

Verkligheten har kommit ikapp mig och jag har börjar inse att det kanske inte kommer vara möjligt med ett vanligt dagis, som stänger runt sexsnåret. Jag har så många som fyra dagar (fyra dagar på ett två veckor) olösta, då jag slutar alldeles för sent. Jag vill ordna det så det funkar för oss, jag kan inte förlita mig på att andra alltid ska finnas till hand och kunna hjälpa.

Ett nattdagis känns jobbigt. Bara tanken över det känns jobbig faktiskt. Att det sedan inte ligger i närheten av oss gör det hela ännu jobbigare. Jag vet inte hur pass anpassat schema jag kan få på jobbet. Kanske går det att lösa dessa obekväma tider, kanske oroar jag mig i onödan. Kanske går åtminstone några av tiderna att lösa. Jag måste bara ta tag i det hela. Det mesta brukar trots allt lösa sig. Bara, vart ska jag börja?