Januari - Nu började det äntligen hända något med magen. Åtmistone såg jag själv att den blev större, mina vänner hade även börjat lägga märke till att en liten kula kunde anas där under tröjan. För att inte glömma, än kunde jag lätt dölja magen. Det trots att jag hunnit gå in i vecka 23. I Januari var vi även på ultraljud nummer två. Även denna gång såg det ut att vara en liten flicka.

 

 

Februari - Februari månad var en fruktansvärt tung månad. Jag kände mig som världens ensammaste och var livrädd för framtiden. Att ensam ta sig an framtiden, en framtid jag aldrig förut upplevt. En framtid jag inte visste något om. Folk sa till mig att jag skulle klara det, att det skulle bli underbart. Jag misstrodde de aldrig, men rädslan fanns där. Jag jobbade mycket i Februari, jobbade för att slippa tänka. Jag träffade Lisa för allra första gången, hatade det. Kunde inte acceptera. Jag kunde inte acceptera att hon skulle finnas i mitt barns liv. Februari månad var månaden vi hade kunnat stryka från kalendern, ifall det fanns en sådan app. 

 

Jag fick även ett tråkigt telefonsamtal i slutet av månaden. Skrev några dagar senare ett stycke som än idag får ögonen att vattnas; "En hundadels sekund är det enda som krävs och allt hade kunnat se annorlunda ut. Det gör så ont i hela mig då jag tänker på hur det hade kunnat bli. Det gör så ont i hela mig att jag inte är hos dig nu. Det gör så ont att jag är rädd för vad jag skulle möta. Jag är rädd att möta en person jag inte känner igen. Den starka personen med så mycket kärlek i sig att det skulle kunna koka över och rinna utanför. Jag vill så gärna finnas hos dig som många gånger förut. Jag vill att du ska veta att jag alltid finns där, oavsett. Jag vet att du redan har för dig värdefulla personer hos dig, vilket känns bra. Jag älskar dig."

Mars - Går in i vecka trettio och får förfrågan på bussen hem från jobbet om jag var singel, och om jag inte skulle hänga med ut. Vilken komplimang! Nekade konstigt nog? Förutom ett erbjudande, inte svårt att neka, tog jag även om körkortet i Mars. Vilken känsla, nästan lika härligt som första gången. Firade körkortet med en resa till Sundsvall och Ikea, för att handla spjälsäng och annat som kunde tänkas behövas. Nu boade jag som aldrig förr!  Trots att Mars var en bättre månad, kämpade jag ändå många dagar för att hålla modet uppe.

 

 

April - Jag unnade mig själv ett par mjukisbyxor. Jag har aldrig vart ett stort fan av detta klädesplagg, men tänkte någonstans att det skulle vara optimalt till och från förlossningen. Jag filade ned mina långa naglar. Nu var jag nog så redo man kunde vara. Kom nu rååå!

Maj - Månaden med stort M. Nu kunde förlossningen dra igång precis när som hellst. Jag ska ersänna att jag trodde att hon skulle komma tidigare, det trodde jag verkligen. Trots att jag vet att det är vanligare att gå över tiden med fösta barnet. Jag var riktigt tjock vid det här laget och längtade efter att förlossningen skulle dra igång. Maj var en fin månad. Solen kikade fram och jag kunde gå med magen bar. Jag hade gått hemma från och med den första maj. Tre dagar innan förlossningen köpte jag två nya klänningar. Samma kväll känner jag de första små små sammandragningarna. I två dygn tampades jag med dem. Den 30 maj kom hon till världen, och hon var det finaste (och lurvigaste) jag sett.

 

 

 

Juni - Vi kickstartade Juni månad med att komma hem från BB. Det skulle visa sig att Vilhelmina var en rätt orolig liten bebis, förmodligen magen som spökade. Trots det kunde jag njuta av det nya, jag var lycklig och lättat över att allt gått bra. Nu var jag mamma, på riktigt! Det var en varm månad, och jag svettades som om jag vore i klimateriet. Kämpade med amningen, var nära att ge upp. Började använda instagram.

 

Juli - Jag, Vilhelmina, Mamma och Alma tog pick och pack och åkte söderut. Vi åkte till Bollnäs och hälsade på min mormor i en vecka. Det var skönt att komma bort en stund, och såklart kul att visa upp min skatt. Det var mycket som hände hemma nu. Vi njöt av tillvaron på annat håll, jag spontanköpte en systemkamera. Vilhelmina log för första gången. Vi hälsade på min mammas barndomshem. Vi kom hem till Umeå igen, vardagen flöt på. Jag upptäckte bärselen. Jag träffade Erik första gången. 

 

Augusti - Vi åt en massa god mat, jag hade nästan glömt hur gott det var! Den tredje Augusti frågade Erik om jag ville bli hans flickvän, det ville jag. Min gudson fyllde ett år i Augusti, jag slutar aldrig förvånas över hur fort tiden går. Vilhelmina fyllde tre månader och kunde nu massor, tyckte jag då. Hon var stark i nacken och kikade sig gärna omkring, hon kunde rulla från rygg till mage, hon kunde hålla i saker.

 

 

September - Vi skulle kunna säga att September månad var en stor vändpunkt för Vilhelmina, om det nu var en släng av kolik så vände det då. Hon var inte längre otröstlig, och det var verkligen en lättnad för mig. Vi började gå på babysim. Något som vi båda tyckte väldigt mycket om.

 

 

Oktober - Oktober månad var månaden då Vilhelmina döptes. Vi var nog lika nervösa allihopa, då skulle vi för första gången vara under samma tak, allihopa tillsammans. Det gick bra och blev en väldigt fin dag, en helt perfekt dag. Oktober gav mig även oanad motivation och jag var ute med barnvagnen så gott som varje dag. Det var inte allt för ovanligt att vi var ute i timmar. Nu vet jag precis hur jag skulle sammanfatta Oktober.. Månaden då jag slösade otaliga pengar på fika med fina vänner och promenerade mer än någonsin. En väldigt bra månad med andra ord.

 

 

November - Jag färgade håret brunt, vilket var ovant till en början. November var en månad då vi var överallt. Jag gillar det, då det händer något. Vi var på babyträffar, babysim, fika med vänner och jag tränade på Iksu en del.

 

 

November var även månaden vi fick veta att Vilhelmina har ett blåsljud på hjärtat, först blev jag livrädd. Jag visste ju ingenting. Det visade sig att det inte vara något fel på hennes hjärta. Detta skrev jag efter besöket hos specialisten: "Vilhelmina har alltså ett litet blåsljud på hjärtat. Det är inget farligt alls, helt normalt till och med. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vart annars, om vi fått ett annat besked på sjukhuset. Den här incidenten fick mig ändå att tänka om, att man inte bör ta livet för givet. Jag är oerhört lycklig över det jag har."

December - Vilhelminas utveckling gick framåt, minst sagt! I December månad började hon krypa, för att inte ens en vecka senare ställa sig upp på eget bevåg. I slutet av december ploppade fösta tanden upp. Jag började även med löpningen igen, och tog (läs nästan) milen på bandet igen. Julen kom, och vi tillbringade en vecka ute i Sunnansjönäs för att sedan fira själva Julafton i Hällnäs med släkt och vänner. Massor med mat, julklappar och fina människor. Vilhelminas första jul. 

 

 

Nyårsafton firade vi med god mat på Teg. Till förrätt åt vi skagentoast och kantarelltoast på salladsbädd.