Inatt sover mitt hjärta borta. Hon sover hos sin pappa, jag borde kanske passa på att sova ut. Sova utan en massa avbrott.. Avbrott för att stoppa in napp, vjyssa eller kika till henne för att se om hon fortfarande andas. Ja, det sistnämnda kan jag faktiskt inte rå för.

Än har jag svårt att lämna bort henne över natten, trots att jag vet att hon har det bra. Det känns lite jobbigt att inte finnas för henne ifall hon vaknar på natten och något oroar henne. Jag saknar henne för att det går så lång tid tills jag får träffa henne, om möjligt går nattens timmar långsammare än dagens. Jag hatar att inte få hennes fina leende till svars då man tänder lampan på morgonen, och hon ivrigt tittar på en ovanför spjälorna på sängen.

..men det är nyttigt, nyttigt för oss båda. Nyttigt för mig för att jag ska kunna släppa lite på kontrollen. Nyttigt för henne för att hon får umgås med sin pappa, och skapa deras alldeles egna rutiner.