Gårdagens och morgonens tankar angående det mesta skenar. Jag som person är rädd för vad andra ska tycka och tänka om mina beslut. Jag är nog rädd för hur andra ska se på mig. Jag vill inte bli sedd som någon bov i dramat eller vara den som bara tänker på sig själv. Det dolda budskapet i texten handlar om att jag den första tiden med kotten valt att det kommer att vara vår tid. Det är vår alldeles egna tid med kotten. Mamma, pappa och kotten. Även om det utan konstigheter kommer att bli mest mamma. Första året kommer kotten att bo hos mig (till största del och beroende på hurvida det känns med allt och så) och jag kommer att ha ensam vårdnad, det är ett beslut vi tagit tillsammans. Det känns tryggt att veta det. Ändå är jag rädd för vad andra ska tycka, är jag egoistisk? Gör jag fel val för kotten?