Tonade håret igår, skulle köpa hårfärg i Vindeln men det var knapert med röda toner. Därför blev det istället en toning. Känner mig rätt nöjd och tänker bjuda på världens sämsta bild, bara därför.

Bjuder på två stycken annorlunda gravidbilder, så att säga. Det är faktiskt inte så lätt att fota sin egna mage, till nästa gång ska jag se till att ha gift mig med en fotograf. För höga krav? Nej då.

Vilket underbart väder vi haft idag, 22 grader visade mätaren här i Sunnansjönäs (i skuggan). Vi har vart ute och bara njutit av solen, magen har luftat sig så gott som hela dagen den med. Sådana här dagar vill vi har fler av, då jag ändå har semester och så tänker jag.

Idag var vi på MVC, hoppas på att det var sista gången idag. Om det blir en gång till har jag gått över tiden och måste in för att bedöma och planera en igångsättning.

Alla värden såg som vanligt super ut, det har det gjort genom hela graviditeten. Magen har växt som den ska, om än långt ned på kurvan. Idag mätte den 33 centimeter. När barnmorskan skulle känna efter fick hon stora ögon; oj, bebis ligger väldigt djupt. Hon har tydligen gjort sig redo för förlossningen. Behöver inte betyda att det är imorgon, eller dagen efter det. Jag hoppas iallafall att det är dags snart. Håll en tumme!

Pappa har sett mig boxas (sparkat) inne i magen idag också. Det har vart full fart, åtminstone i mina ben. Mamma tycker det är lite obehagligt och gör ont, men det skiter jag i. Lite kul ska man väll få ha? /Kotten

Jag har verkligen skjutit i vikt sista tiden. Tror och hoppas att det är mycket vätska som försvinner i samband med förlossningen. För det är inte bara på vågen det syns, även på fötter, ben, armar och framförallt hals och ansikte. Känner mig inte längre lika snygg, mest stor och otymplig om jag ska vara ärlig. Tjugo kilo för mycket visar vågen, nu hade jag dessvärre gått upp cirkus fem kilo innan graviditeten också. Sambokilon ni vet.

Idag har vart en bra dag, samtidigt som det vart en tung dag. Trevligt sällskap och massor av god mat, dock mycket fläng hit och dit som gav mig krämpor som aldrig förut. Nog får man känna av att man är gravid alltid. Direkt jag känner en liten antydan på värk eller att något känns annorlunda så tror jag nästan att det ska sätta igång, men det gör det inte. Inte denna gången heller, ungefär så. Jag tror ändå att det är nära nu, inte allt för långt bort. Blir det beräknat datum tro?

Skrev som sagt under papper om faderskapet idag. Fick frågan; har du haft sexuellt umgänge med fadern? Eh? De måste fråga, men kunde ändå inte låta bli att tycka det var lite kul. Gravidhumorn på topp, javisst! För er som inte hängt med kommer jag att ha ensam vårdnad om Kotten, kändes verkligen som att jag kunde slappna av och vara mig själv då det var bestämt. Kotten kommer såklart att ha Christopher vid sin sida ändå.

Lunchade gjorde vi på Café Station, där blev det skav med hemmagjord potatismos och lingonsylt. Middag på Café Göteborg, bara det bästa som duger. Prövade för första gången deras Västerbottenostpaj, riktigt gott. En glass på torget satt fint även det.

Har även hunnit med att mysa med bästa Maria, en semesterdag kan inte bli så mycket bättre än så. Inte ens vädret svek oss.

Idag blir det att åka ned på stan och familjerätten tillsammans med Christopher för att skriva under faderskapsintyget. Känns ändå skönt att få det gjort innan, mestadels för hans skull. Min skull också såklart, så jag kan slappna av och inte känna någon stress för allt sådant. Nu börjar verkligen allt på vara klart, känns lite konstigt (och läskigt). Samtidigt är jag som ett barn på julafton, så där överdrivet förväntansfull och full av fjärilar.

Ikväll blev det invigning av min nyinköpta bordsgrill! Kanske var den i minsta laget men det passar perfekt om man är två personer. Ska man vara fler än två kan det bli problem.

Nu drar jag ned på stan för en fika på Café Göteborg med ett par vänner, hörs sedan!

Hade en riktigt trevlig kväll igår. Det var lycka på hög nivå då bror skickade sms och talade om att de tänkte minsan komma och hälsa på mig här i stan. De köpte med sig lite gotta och vi kikade lite på tv, även om tv:n blev bortglömd helt. Det blev mest en massa snack bara, med betoning på massa.
Sedan kom även Rebeckas pappa och syskon förbi och drack kaffe och käkade lite bullar och prinsesstubbe. Inte varje dag man fikar gófika klockan tolv på kvällen.

På tal om absolut ingenting, titta vad jag hittade på müslipåsen. Älskar det. Lättroad? Möjligt!

Tänkte köra en update om min stackars navel, som i närmsta laget är utplånad. Den har visserligen inte ploppat ut, men den är näst intill platt. Dessutom har den flyttat nedåt i landet. Första bilden är någonstans kring vecka tjugofem och den andra idag. Det har alltså hänt en hel del på fjorton veckor.

Ibland har man sådana dagar, idag hade jag en sådan dag. Jag har haft två kvällar i rad då jag inte omringat mig med vänner eller familj, vilket betyder att jag istället låtit tankarna skena. Det är nog bra att släppa fram känslorna och tårarna ibland. Vare sig man vill erkänna det för sig själv eller inte, så ligger de där och gnager.. de där jäkla känslorna.

Jag blir både arg, men mest ledsen. Klart jag förstår att jag inte är viktigast. Inte ens nästan. Jag blev lovad ett stöd och engagemang, vilket jag fått egentligen. Jag har fått hjälp då jag bett om det. Jag är dålig på att be om det dock. Det känslomässiga stödet, vart tog det vägen? Jag tänker att det är mitt eget fel, till en viss del iallafall. Jag har nog omedvetet stängt det ute, omedvetet stängt det ute för att jag tycker att hela situationen är för jobbig.

Egentligen har jag väll för mycket krav. Kanske hör det till denna tornardo av känslor som följde med på köpet då jag blev gravid? Kanske har jag blivit behandlad som skit? Jag vet faktiskt inte.

Nu börjar det hända något här, grunden ligger på plats. Det kanske blir en extra sväng med grundmålan imorgon då det blir ljusare ute, vi får se. Har man lagt 408 spänn på färg så ska här inte slarvas. Jag tror att det kommer bli riktigt bra det här. I slutändan kommer skötbordet målas i en riktigt fin gammelrosa ton.

Åtminstone jag väntar, och väntar och väntar. På Söndag hade jag lagt min gissning, jag vet inte längre. Visst har jag ont, men på fel ställe. Jag har så pass ont i mina fogar att jag gärna hade gråtit vissa stunder. Men vad får jag ut av att sitta här hemma och gråta? Nej, här ska målas skötbord. Ska åtminstone måla grunden klart. Kanske ska äta lite ananas och springa upp och ned för trappen också? Inte att förglömma, borde nog ta på mig mina favorittrosor också (så vattnet går i dem).

Min Kotte var ju klar att komma när som helst sist jag var hos barnmorskan. Det är en hel vecka sedan. Skynda nu älskling! Du är väldigt stor nu, och det känns verkligen. Det är trångt.