Snart jobbar jag mina två sista timmar. Hur konstigt är inte det? Samtidigt är det lite skönt också, håller nu en tumme för att Kotten bestämmer sig för att komma lite tidigare än beräknad så inte väntan blir alldeles för lång.

Ikväll blir det valborgsfirande med bästa Maria och klubben hon brukar hänga på. Ska ha klänning, återstår att se ifall det blir klackar eller converse.
.

Någon som har tips på snygg jeansjacka till bra pris? Är verkligen sugen på en nu till våren och sommaren. Snyggt och somrigt!

Det blir inte så mycket bättre än så här en jobblördag. Jag är glad ändå, hoppas på att få hämta hem vagnen i eftermiddag!
.

Känns som att krävs ett par dagar att vänja sig vid denna längd. Men det ska nog gå an, det är verkligen fräscht med lite kortare naglar. Sommarfräscht! Och bebisfräscht!
.

Idag är det måndag och sex arbetsdagar kvar innan jag tar semester. Jag ska verkligen försöka ta vara på dessa lediga dagar, bara vara jag. Bara vara jag innan jag för all framtid kommer att vara viktigast för någon annan. Jag ska fixa med det sista och baka en massa, kan inte skada att ha frysen full så alla som kommer besök åtminstone tror att jag är en supermama!
.

Jag känner mig lyckligt lottad som får uppleva en graviditet, att få uppleva att sätta ett nytt liv till världen. Jag vill skänka en tanke till dem som faktiskt inte kan, och till er som kämpar. Snart är det verkligen bara en månad kvar innan beräknad leverans på min Kotte. Hoppas storken är i tid känner jag, för min längtan är i skrivande stund obeskrivlig. Jag är inte less på att vara gravid, men jag vill träffa Kotten nu. Jag vill räkna fingrar och tår. Jag vill snosa i hennes hårbotten och stryka hennes kind. Jag vill se vem hon liknar, är hon lik mig?

Efter vårt senaste samtal känner jag mig positiv. Jag ser ljust på framtiden. Vi tar det i vår takt och ingen ska tro att jag vill förstöra relationen mellan er, eller mellan dig och Kotten. Snarare tvärtom, jag behöver bara den tryggheten som jag idag har blivit lovad. Jag tror att det kommer bli bra för oss båda i slutändan. Min trygghet kommer troligen resultera i en positiv anda, och att jag lättare kan att ta in allt det nya.

Samtidigt som jag går omkring i en lyckobubbla så känner jag mig stundvis så ensam. Det gör så ont i mig att veta att detta skulle vi vart två om, inte bara när Kotten kommer till världen utan alla underbara stunder innan hon ser sitt första dagsljus. Jag har vänner och familj, men jag skulle ljuga om jag sa att det var detsamma. Jag är så avundsjuk på andra, andra som gör det tillsammans. Att se den riktiga kärleken och förväntan i deras ögon, det är helt otroligt. Jag kan inte låta bli att skylla mig själv, det var jag som tog slut på det som hade kunnat bli lika otroligt. Jag tänker att jag har betett mig illa, gjort fel val och velat för mycket.


Samtidigt som jag idag fått svart på vitt att det inte skulle vara så, vi skulle inte vara en familj. För dig var det någon annan. Det är klart det känns, men jag hoppas och tror att min prins också finns där ute någonstans.

Nu kommer ett något otydligt inlägg för er som inte vet hela situationen. Ni får ha överseende, har trots allt inte en lösenordskyddad blogg.

Det är fruktansvärt jobbigt att se någon ledsen, det är verkligen det värsta jag vet nästan. Jag önskar att mina ord räckte för att andra parter skulle känna sig lika trygg i situationen, men så fungerar det inte. Jag vet att det till en början kommer bli bäst som vi bestämt nu. Det må låta egoistiskt, men för att jag ska få må bra och kunna sprida den energin behöver jag den tryggheten. Jag kommer trots allt att vara den som är med Kotten hela dagarna i början. Oavsett vad kommer pappan alltid vara en del av hennes liv (och boende), så länge han vill det. Om inte för hans skull, så för Kottens.

Magbilder. Snart är trettiofem veckor avklarande, på Lördag går vi in i vecka trettiosex. Nu på slutet förstår jag verkligen inte vad som hände med veckorna? Pang bara så var jag höggravid och har bara någfa ynka arbetsdagar kvar. Någon som törs gissa vilket datúm Kotten tittar ut? Beräknad nedkomst är 26 maj.

Som jag nämnde tidigare här så var jag och Kottens mormor iväg på en shoppingrunda. Tänkte bjuda på ett bildregn från lite av det som blev inhandlat under dagen. Det var kläder i fokus, nu saknas inte allt för mycket till Kotten. Vagnen hämtas nästa vecka också. Det betyder att snart är vi utrustade så pass att hon är välkommen när som (även om hon skulle vart välkommen idag också ifall hon bestämt sig för att det var en bra idé).

Jag har en klocka som följt mig ett bra tag nu. Kan inte annat än att älska den. Nu börjar den vara sliten, men en klocka som är sliten blir nästan snyggare. Åtminstonde klockor i denna modell. Glömmer jag klockan på morgonen känner jag mig naken, jag måste ha min klocka! Jag har dessutom fått otaliga kommentarer på min favorit, jag får ofta höra att; oj vilken fin klocka du har. Det är kul.

Amning var ämnet på senaste föräldraträffen. Vi fick frågan; varför ska man amma? Jag tycker absolut att amning är något individuellt, man måste känna efter. Känna efter om man känner sig trygg med det. Däremot tycker jag att om man kan amma, så ge det ett ärligt försök. Kanske får man aldrig tillbaka sina bröst, kanske hänger de ned till knäna. Vad vet jag. Men helt ärligt, är det inte värt det?

Nu har jag aldrig själv ammat, eftersom det är mitt första barn. Jag tänker självklart amma mitt barn, om jag kan det vill säga. Jag tror att det är viktigt för relation mellan mamma och kotte. (visst får man en närhet med flaska också, då kan även pappa vara med på ett annat sätt och är man alltid två till hands så ser jag inget fel med det). Jag har dock aldrig tvivlat där, jag ska amma. Dels för att det är den bästa näringen för kotten, och dels för närhetens skull.

Sista biten hem till mina föräldrar består av en grusväg, eller numera en lerpöl. Hjulspåren är nog mer än tjugio centimeter på många ställen. Detta måste vara värsta året någonsin, visst brukar det bli lerigt och spårigt på våren men detta år tar nog rekordet. Timmerbilar och skogsmakiner har gjort sitt, snart tar man sig inte fram efter vägen. Bara en tidsfråga innan någon fastnar, det är jag bombsäker på.

Trots att jag inte vill ersänna det för mig själv kan
jag förstå varför jag får höra att jag är liten.
Med kläderna på är bulan rätt liten trots allt.

Har verkligen gett upp hoppet om att det kommer gå obemärkt förbi, att tiden får läka alla sår. Att göra det bästa av framtiden. Jag trodde det lagt sig, men prövningarna har nog bara börjat. Förstår verkligen inte hur någon kan ha så lite respekt för en annan person. Jag vet inte om det är omedvetet eller om det helt enkelt finns en önskan att skada. Eller omedvetet skada.

Jag hade nästan glömt vilken frihet det är att kunna köra bil dit man ska, och bara köra för sakens skull. Jag är nu med bil hela veckan, det känns fantastiskt. Det är ingen som säger att jag inte kan ta pick och pack och sticka till Stockholm imorgon. Skulle vara plånboken då. Jag älskar att köra bil, jag vet inte, men när jag sitter bakom ratten men radion på högsta kan jag verkligen tänka. Jag tänka på det som vart, det som komma skall och komma ihåg. Både på gott och ont. Bakom ratten är min återhämtningsplats, lite som Ferdinand och korkeken. Har alltid vart så, kan verkligen släppa fram tankarna och spinna på nya då jag sitter ensam i bilen.

Ledig hela helgen nu efter jobbvecka, om än det bara blev två dagar då jag åkte på magsjuka där i början av denna vecka. Nu är min plan att jobba April ut, sedan får vi se lite vad som händer. Kommer att börja med att ta ut semester, finns därför en möjlighet att kotten tittar ut då. Inte alla som föder barn under semestern!

Nu är det helg hemma i Sunnansjönäs med allt vad påsken innebär? Jag vet att påskmiddag och en jäkla massa godis står på schemat iallafall, resten har jag inte så stor koll på. Ses i dimman.

Hur fick du beskedet att du var gravid?
Vi visste om att vi körde utan premetivmedel eftersom att det var planerat, gjorde därför ett test tre dagar innan min födelsedag för att veta om det var all in på min dag eller om jag skulle hålla tillbaka, det visade sig vara det senare.

Vilken vecka var du i då?
Jag var i vecka tre. Vilket betyder att bebis var knappt en vecka?

Hur reagerade du när gravtestet var positivt?
Jag blev väldigt glad, det var ju det jag (vi) ville. Ändå kändes det såklart overkligt, hade som inga direkta symtom vilket ju inte var så konstigt med tanke på hur liten del av graviditeten jag gått igenom. Min graviditet hade bara börjat.

Var du orolig för missfall?
Jag har nog aldrig oroat mig för missfall, åtminstonde inte i början. Det är jag nästan mer rädd för idag, att min älskade skatt skulle lämna mig innan hon ens kommit till världen. Nu är det så verkligt, jaq känner att hon finns där hela tiden. Är det lungt lite längre än vanligt på morgonen måste jag ersänna att jag nojar lite.

Vem i er närhet fick veta nyheten först?
Maria fick veta det först.

Hur gick ni ut med det officiellt?
Efter första ultraljudet gick jag ut på facebook med nyheten, det var lite boring jag vet. Min familj fick veta det ett par dagar innan, de fick veta det då det tog slut mellan mig och Christopher. Ringde till mamma i ren förtvivlan, ungefär så.

Hur känns det att ha en bebis i magen?
Det är fantastiskt att bära på ett nytt liv. Känslan av att veta att en helt ny människa och en helt ny personlighet skapas där inne är obeskrivlig. Kanske låter det klyschigt, med det är helt otroligt. Då kotten gör sig påmind, kan jag inte annat än älska det. Det spelar ingen roll om det ibland gör ont eller känns obehagligt. Känns som att jag redan nu knyter band till kotten på något vis, svårt att sätta ord på hur det känns.

Hur mycket har du gått upp i vikt under graviditeten?
Ungefär tio kilo och sju veckor kvar.

Cravings?
Ni kommer bli besvikna, jag har inte haft några speciella sug. Varken tegelstenar eller citrusfrukter. Klart jag har varit sugen på saker, men det har varit olika. Alltså inget jag fastnat för som kan räkna sig som craving. Ledsen att göra er besvikna.

Gravidkrämpor?
Mådde väldigt illa i början, kanske fram till vecka tolv. Prövade till och med åksjukepiller utan resultat. Många gånger satt jag på bussen och tänkte hoppa av halvvägs till jobbet, var väldigt åksjuk. Nu mot slutet har jag lite foglossningar, annars mår jag bra. Tror att vi är ett bra team, jag och kotten. Vi var bara lite oense i början, men det reder sig med tiden vet ni.

Har ni planerat några namn?
Ja, ingen har väll missat att det är en liten Kotte där inne?
Kotten Johansson.

Vad tror ni att det blir, en flicka eller en pojke?
En flicka. Eftersom att vi halvt som halvt fått det bekräftat på ultraljud också kan man knappt tro annat. Skulle det visa sig vara en pojke skulle det inte heller spela någon roll.

När är bebisen beräknad att komma?
Den 26 maj.

Idag myser jag med Maria innan jobbet, blev en brunsch på Café Göteborg. Behövdes verkligen, underbart! På Söndag smiter hon till fjällen, det är hon värd. <3
.

Har "fönstershoppat" lite på Hm:s hemsida, lagt lite kläder i varukorgen. Drömt mig bort i en värld av kläder och skor. Jag saknar verkligen min kropp nu, vill kunna klä mig snyggt. Känns så onödigt att köpa en massa kläder som passar nu, som kommer vara för stora sedan. Jag må kanske vara mindre än en del i denna vecka men nog är den i vägen, magen. Jag vill ha sommar och snygga klänningar och skor med klack. Det blir mycket barnvagnspromenader i sommar. Saknar den gamla jag. Saknar min kropp. Saknar att kunna röra mig som vanligt. Saknar att kunna kliva ur sängen utan att känna mig som en hundra kilos klump. Saknar att orka gå på stan en hel dag.

Trots allt detta har givetvis graviditeten sin charm också, älskar faktiskt min mage just nu. Mest det som finns där inne, för jag vet att världens viktigaste människa finns där inne.

Hallå mina glada vänner. Här ligger jag i sängen och mår som en överkörd valross, vilket jag gjort hela dagen. Har åkt på magsjuka, inte alls vidare kul må jag säga. Det tycker nog inte kotten heller, måste vara riktigt obehagligt då mamma kräks och magen drar ihop sig och det bubblar. För efteråt bökar hon runt som aldrig förr stackaren. Alltså, det jag ville komma till var att magsjuka och gravid i vecka 32+3 (33) är verkligen ingen bra kombination. Jag som inte haft det sedan jag var ett litet barn, så åker jag på det nu. Snacka om att ha otur. Men det var väll det här med försämrat imunförsvar?

Eftersom jag legat still hela dagen har jag även fått känna kotten HICKA för allra första gången, helt fantastiskt.
.