Café Göteborg som ligger alldeles vid gamla fängelset här i Umeå är helt klart min favorit. Har ni inte vart där? Vad väntar ni på? Maten där klår all cafémat i stan, om man frågar mig. Jag älskar att de vågar ta ut svängarna lite, att de vågar blanda färska frukter med sallader och varma toasts. Att feta osten och de svarta oliverna är helt fantastisk där gör inte saken sämre. Jag har tappat räkningen över antal besök, jag är helt klart en stammis. Ska man äta lunch ute, eller en lättare middag är det alltid Göteborg som gäller. Då slipper man fundera så mycket.

Idag efter träningen fick jag skjuts av Christopher ned på Trafikverket. Ni förstår säkert vad jag gjorde där, nu är alltså proven bokade. Förhoppningsvis har jag körkortet innan resan ned på Ikea, säger inte så mycket mer än så tror jag. Blev lite nervös efter att proven bokats, ett besök på Café Göteborg lugnade nerverna.

Skulle fota maten, men jag var på tok för ivrig (läs hungrig).

Dagar kommer och dagar går, mina tankar gör ett varv runt jordklotet och en tripp upp till månen då och då. Ändå vet jag ingenting. Jag vet inte hur framtiden kommer bli. Jag vet inte vad jag vill. Jag har nog alltid varit lite rädd för att vara ensam, men den rädslan har jag nog kommit över. Inte som att att jag är ute efter någon att dela mitt liv med för tillfället, eller ute och raggar för den delen heller. Klart att jag saknar att ha någon där, nästan så det gör ont en del gånger. Någon som är där när man kommer hem, någon som spontant kommer och kramar om en då man lagar mat och viskar i ens öra att "jag älskar dig". Jag försöker vara stark, ensam är stark sägs det. Jag tror minsann att jag klarar det här ensam, eller med stöd från min familj och mina vänner. Jag kommer en dag att hitta min prins, det är jag helt säker på.

Jag har också kommit fram till att jag måste tänka mer på mig själv och mindre på vad andra ska tycka och tänka om mina beslut. Just nu och i framtiden är det trots allt viktigtast att jag känner mig trygg, jag tror att det är viktig del för att skapa en trygg miljö för kotten också. Är mamma glad, blir kotten glad. Tar det en vecka för mig att känna mig trygg i rollen som mamma så vore det toppen, men tar det månader så är det så. Jag tänker inte stressa för någon annans skull. Att pappan till barnet dessutom valt att stötta och också finnas med i barnets liv är helt fantastiskt. Vi har det himla bra egentligen, jag tänker kämpa för min kotte.

Idag är ingen bra dag. Känner mig allmänt slut och känner att lite ledighet inte hade skadat det minsta. Mina fogar skriker efter vila. Ok, nu överdrev jag kanske en gnutta men visst känner jag av dem. Verkar omöjligt att byta bort helgen, jag som hade hoppats på lite långledigt.. Blir nog bara Onsdag, Torsdag och Fredag (Fredag om jag har tur).

Magen behöver också vila, oj vad det spänner. Och värre lär det väll bli då kotten blir ännu större?

.

De gamla naglarna, slitna och målade i ett desperat försök
att se någorlunda fräsch ut.


Dagens finfina naglar, tack Johanna!

Igår gick vi in i vecka tjugosju jag och kotten. Tiden flyger iväg, jag har planerat att jobba i åtta veckor till. Det betyder fyra jobbarhelger kvar, det är ingenting. En fis i rymden typ. Kotten växer med raketfart (vi kan väll lika gärna fortsätta på rymdtemat då vi ändå börjat), vilket betyder att magen också växer. Känns faktiskt kul att höra kommentarer som "nu börjar det hända något" och "nu börjar det ju synas på riktigt", som jag har väntat på det. Jag tror det kommer att gå fort nu, snart har jag den där bomben till mage, den  där magen som man hinner bli less på. Om än det känns som en omöjlighet just nu. Less? På det här? Skulle vara kliandet på magen då huden töjs isåfall, men lite babyolja på det och vi är som redo att möta världen igen.

Jag har inte glömt bort bloggen. Det lovar jag er. Har hänt en del som tar upp både energi, tankar och fokus just nu bara. Mycket tankar som snurrar runt just det som hänt, vad kunde jag har gjort annorlunda? Bara en sådan sak. Jag kommer snart i rätt bana igen, behöver bara lite andrum. Lite svårt att hitta inspiration då tankarna är någon annanstans. Hoppas ni förstår.

Jag älskar dig, kan inte tänka mig hur världen skulle vara utan dig i den.

Kommentar från Madde:
Vet inte om du läser Christophers tjej Lisas blogg? Men hur reagerar du på att hon skriver "Känns oerhört spännande att få bli plast mamma, att mysa med en liten, att ta hand om en skruttis"?

Hej Madde!
Måste ersänna att det är blandade känslor, detta var ju inte hur jag tänkte att allt skulle bli då jag och Christopher faktiskt planerade att skaffa barn. Min tanke var att det skulle vara jag, Christopher och kotten. Inte att någon annan skulle "dela" mammarollen med mig, även om jag kommer att vara noga med att jag är mamma och Lisa är Lisa, det känns oerhört viktigt för mig. Jag vill ju vara den som kotten ser upp till, vara den som är med henne varenda dag, nattar henne om kvällarna, torkar hennes tårar då saker känns tungt. Jag vill vara den enda för kotten (förutom pappan). Fast det viktigtigaste just nu är egentligen att kotten får det bra. Ska man se det från den synvinkeln känns det bra att Christophers flickvän faktiskt accepterat detta och tycker att det ska bli spännande.

Däremot att någon annan får höra de orden jag borde få höra, och de orden jag hade behövt höra i min sits där jag faktiskt väntar barn och ska bli mamma för allra första gången i mitt liv känns nästan tyngst. Att de tillsammans ska bli bra föräldrar, jag då? Det känns lite som att de bildar en familj tillsammams medans jag gör det ensam. Jag har lite svårt att beskriva mina känslor, men jag hoppas du fått svar på din fråga.

För att kompensera ut mina två nätter med lite sömn så slog jag inatt på stort, tydligen. Somnade strax innan tolv igår och klev upp runt tolv imorse. Känner mig lagomt utvilad. Så därför tänker jag ta denna dag med storm. Blir att jobba hela kvällen. Sedan får vi se om jag kanske får sällskap ikväll, vore inte helt fel isåfall. Och imorgon kära vänner, då är det löööööning! Hörs senare.

Dagens middag ägde rum runt åtta ikväll, gårdagen var likadan. En dålig vana som håller på att träda i kraft? Jag hoppas inte det. Avnjöt iallafall en kykling pesto sallad till middag ikväll, hemmalagad givetvis. Har blitt lite smått försälskad i just den sallad (kyckling pesto) som görs i vårt kallkök på Maxi. Jag adderade en massa godsaker på min egna, så min får faktiskt snäppet högre betyg. Mums!

Ovanligt seg onsdag idag. Blev sent inatt, inte för att jag klagar över det. Fick en massa kvalitetstid med darling, och det tackar man inte nej till. Fick till och med hämtning från jobbet och en sen middag på Göteborgs, hur underbart? Klockan tre slog jag igen ögonen med ett nästan färdigskrivet blogginlägg framför näsan, men det blev aldrig sparat. Klockan ringde halv åtta, det blev inte många timmars sömn. Men jag är glad ändå!

I sin blogg kallar Maria mig för tjockis, kan inte riktigt förstå vad hon menar? Skämt och sido, det känns verkligen att jag blir större, och vet ni? Jag älskar det. Visst, jag har en del noja över att gå upp massor i vikt som jag sedan kommer att få kämpa med, men vem har inte det? Visst, jag har fått en minimal dubbelhaka och den upskattas inte för fem öre. Det jag egentligen ville komma till var att det är helt normalt att lägga på dig en del under graviditen, trots allt. Jag är helt säker på att det kommer att vara värt de där extra kilona.

Jag älskar verkligen min mage nu, jag älskar att ligga och mysa med magen. Det är så otroligt att det faktiskt växer ett liv där inne, en person till och med. En helt ny människa med sin egna personlighet håller på att formas där inne, i MIN mage. Jag längtar så efter att få se vem du är. Längtar efter att få överösa dig med kärlek. Längar efter att få snosa dig i håret och pussa dina små fötter. Listan kan göras oändlig.

Nu sitter jag som många andra dagar på bussen på väg till jobbet. Blir en sådan lagom lång dag idag då jag slutar halv åtta ikväll, sedan blir det förhoppningsvis att träffa finaste <3 Det är lika fint väder ute idag, vilket får mig att hoppas lite att hela Maxi skulle ha rasat ihop så vi alla fick vara ledig och njuta av vädret. Fast det hoppas jag såklart inte egentligen, vad ska jag då göra om dagarna? Agera byggare? Bygga upp stället med bara mina händer som verktyg? Det ni, det vore allt något.

Dessutom är det semledagen idag, hoppas inte semlorna är slut då jag går hem, finns en viss risk. OCH det är internationella pannkaksdagen idag. Det bästa ur två världar? Måste vara bästa dagen på året?

.

Vilken himla klitchig rubrik det blev med alla fina é, tycker ni inte det? Dagen idag blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men se så bra det gick iallafall. Maria ställde in och promenaden jag skulle gå blev inte av. Blev istället bussen ned på Ohlssons för att köpa gardiner, och bussen hem. Däremot har jag hunnit städa och fixa lite här hemma, bytt handtag på garderoberna i sovrummet, hängt upp "dagen" igen, tvättat kläder och tvättat mina sminkborstar.

Till middag blev det färsk spenatpasta med bacon, soltorkade tomater, rödlök, zucchini, champinjoner och spenat. Toppat med färsk ruccolasallad och feta ost. Måste bara säga det, jag kan det här med mat (då jag tar mig tid för det). Förstår inte varför jag är singel?

"Fånga dagen" ska det egentligen stå ovanför min säng,
men dagen har trillat bakom sängen. Vart tog dagen egentligen
vägen kan man fråga sig? Höhö, det var lågt. Jag vet.

Tänkte bjuda på ett litet klipp från i måndags, jag och kotten firade in alla hjärtans dag med lite mys. Fosterrörelserna är nog en av de bästa sakerna med graviditeten, då den lille gör sig påmind om att hon faktiskt finns där inne.

Blev lite halvstressigt första delen av denna dag, precis som vanligt med andra ord. Brukar för det mesta sluta med att jag får springa till bussen på morgonen. Denna dag var inget undantag. Man skulle kunna kalla mig lite av en tidsoptimist. Nu ligger jag iallafall och bloggar och njuter av ledigheten idag, det är snöstorm ute så jag kan med gott samvete ligga i min säng och slappa. Ska försöka läsa körskoleboken också, läs försöka.

Dagens barnmorskebesök kan vi också bocka av. Det gick som vanligt, väldigt bra. Alla mina värden såg bra ut och kotten mådde utmärkt så pass att barnmorskan fick sig en spark. Vet inte riktigt hur jag ska tolka det dock? Idag var premiär att mäta magen också, boet mätte hela 23 centimeter. Hjärtljuden lät fint även de, 140 slag per minut. Bra jobbat kotten!

En lång dag idag på jobbet. Blir både lunch och middag på bygget, jobbar 10:30-20:30. Det funkar fint, trots att jag egentligen skulle vart ledig. Kotten tjurar lite över det dock, det spänner och jag tror inte jag vill att hon ska växa så mycket mer nu. Fast det vill jag såklart, egentligen.

Ikväll ska vi bara mysa, för imorgon väntar nya äventyr. Det som står på schemat är barnmorskan, lite träning och middag med Christopher (barnets pappa) och hans flickvän. Det sistnämnda vet jag inte om jag egentligen känner mig redo för. Kommer jag någonsin göra det föresten? Fast samtidigt så vill jag att ska fungera på ett sätt som gynnar kotten framförallt. Oss andra också såklart, så det är bara vara stark.

Har just avnjutit årets första semla. Den smakade som jag förväntat mig, som en blandning mellan solsken och nyförälskelse. Den var riktigt god, om jag ska ta't på Svenska. Som jag har läntgat sen.

I min gravidkallender står det att jag denna vecka ska överösa mina kära fötter med kärlek. Allt jobb de gör, alla mil de går, utan att klaga. Jovars, nog har de gjort ett bra jobb allt. Mina älskade fötter. Svullna har de nog inte blivit ännu, och inte ömma heller. Eller kanske, om jag tänker på´t. Lite ont gör det kanske ändå? Fast i och för sig gör det rätt ont i höfterna också, om jag tänker på det. Och i ljumskarna, och i nacken, och i ryggen. Det jag menar är att om man verkligen känner efter så gör det ont lite här och var. Inte nödvändigtvis riktiga krämpor, utan mest snälla-tyck-lite-synd-om-mig-krämpor. Men alvarligt talat, hur ska jag komma ihåg att ta hand om mina fötter då jag knappt ser dem om dagarna?

Vadå fötter?

Jasså, sådana där.

Han var inte så fotogenisk,
eller inte alls om jag ska vara ärlig.

Inte för att medvetet tjata ut detta ämne eller så, men här får ni ett videoklipp med kotten igen. Jag misstänker att det kan vara chokladbiten jag åt på bussen hem, för hon är verkligen livlig där inne ikväll. Sockerchock i så låg ålder, kanske inte allt för hälsosamt? Känns bra att veta att hon lever iallafall, ingen kan säga emot där.
 

Vaknade med världens handavtryck på magen idag, redan beskyddande mån tro? Förstår dock inte hur jag sovit då jag lyckats med något sådant? Nu ligger vi iallafall här och morgonmyser efter ungefär 9,5 timmars sömn, känner mig utvilad. Kotten med tydligen, för nu är det joga som gäller.

Då var den delen av det nya körkortet ur vägen, känns skönt och samtidigt lite tråkigt. Precis som förra gången så vill man alltid lite till, man önskar att man gasat lite till och sladdat lite till. Man är trots allt ganska försiktig borta på halkbanan, man vill ju inte bli kuggad? Roligt var det iallafall, om möjligt roligare än sist. Härlig grupp och härliga handledare, vilket så klart också gjorde sitt. Jag är nöjd!

Lyckades smyga upp telefonen och ta några bilder också. Så här i efterhand hade jag tagit lite roligare bilder, kanske vänt kameran en gång? Fotat walkitalkien? Haft en hand på ratten åtminstonde som bevis på det hela? Äsch, ni får faktiskt nöja er med dessa bilder för jag tänker inte betala 1900 kronor för att reparera skadan.
 

Blev så sugen på pannkakor så här till lunch på min lediga dag. Slog på stort och gräddade ett par pannkisar, som jag nu avnjutit med en klick turkiskt yoghurt, hallon och florsocker. Riktigt gott, oj vad jag ska skämma bort kotten i framtiden. Längtar bara efter att ha någon att dela sådana här morgnar (stavning?) med!

Det börjar faktiskt på att synas utanpå magen nu, jag tror faktiskt att lillen kommer att bli en bättre dansare sin mamma. Det krävs inte så mycket om man säger så och hon har ju känslan för det, eller vad säger ni?

Nu sitter nog många hemma och har ångest över att den nya veckan snart börjar med jobb och alla måsten, men inte jag. Nej inte jag, för jag tar helg nu. Nu är jag ledig Måndag och Tisdag. Eller på Tisdag har jag tagit ut en semesterdag för jag ska iväg på halkbanan sladda omkring lite. Förhoppningsvis kanske jag ska säga då mitt pass nästan måste komma imorgon för att jag ska kunna åka på tisdag, vi håller en tumme (eller två)! Sedan är det riskettan och barnmorskan som väntar på Torsdag. Plus en kort jobbvecka på tre dagar innan ledig helg. Kommande vecka kommer att gå fort, det gillas mycket.

"De senaste veckorna har livmodern växt upp över naveln och är nu stor som en fotboll. Eventuellt börjar du känna smärtor i bäckenet nu. Bäckenet består av två delar som är sammanfogade i en led som heter symfysen. Den stabilieras av starka ledband eller ligament.
För att göra det lättare för bebisen att ta sig igenom förlossningskanalen producerar kroppen ett hormon som kallas relaxin som luckrar upp ledbanden. Därför blir symfysen rörlig innan och under förlossningen. Detta kan orsaka inflammation och smärta, även kallad foglossning. Smärta kring blygdbenet och i grenen är de vanligaste symtomen."

Jag hade som vart så nöjd över att jag inte haft några besvär eller krämpor. Ska nog sluta ta ut segern i förskott för nog fasen har jag foglossnigar. Har till och från rätt ont i grenen om man kan säga så, och även lite strålande smärta insidan lår och höfter. De senaste har jag bara känt senaste två dagarna. Mestadels idag då jag samlat ihop bollarna i bollhavet på jobbet tillsammans med ungarna. Det blev k a o s (det var dock väldigt kul, alla var himla engagerade).
Får se det positiva i det, nu får jag ju absolut inte bära tungt. Hörde ni det? Jag måste ha hjälp med allt som är för tungt för mina stackars fogar, tralalalala! Om det inte bara är något tillfälligt detta, eller blir det bara värre? Vet inte vad jag hoppas på? Hjälp med allt? Slippa ha ont? Hmmm...

Bjuder på bilder frå förra veckan som jag inte la upp.
Sista tagen lite snett bakifrån, därför magen ser mindre ut.

Imorgon tänkte jag ner på stan och klippa till luggen.
Undrars om man måste boka tid?

Det är så himla vackert ute, solen lyser och himlen är klar. Visst hade det inte gjort något om det varit någon grad varmare, men samtidigt är det så mysigt då det är just det, kallt. På med hela monderingen och ut i det fina vädret. Mer än gärna, hatar lite att jag jobbar idag. Varför är det aldrig så här fint ute då jag har ledig helg? Suck! Låt mig vara en gnutta negativ.

Kan väll lika gärna fortsätta på det negativa spåret då. Papper, papper och papper. Försäkringskassan med gravidpenning och föräldrapenning, chefen som ska skriva på och det är både det ena och det andra. Moderskapsintyg som inte stämmer. Parkering som ska sägas upp. Särskild postadress som ska ändras. Bla bla bla. Oj, nu skenade detta iväg.

Ha en underbar dag alla fina och ta vara på varandra.

Än ser jag fötterna, men hur länge till mån tro?

Då har man just avnjutit en potion lasagne. Prövade ett nytt recept med keso, spenat och morötter (eller recept och recept, inproviserade ihop ett nytt recept efter vad kylskåpet erbjöd) och det blev en riktig gott dessutom. Nu har jag matlådor för fyra dagar på jobbet också, vilket var lite av min tanke med denna middag. Känner mig nöjd, nu ska jag bara städa undan lite här inför helgen så är dagen fulländad. Efter det ska jag försöka njuta av att vara helt ledig en kväll, inga måsten eller någon som förväntar sig något av en. Bara njuuuta!

Vill ni ha receptet? Klart ni vill, här kommer det.
Köttfärssås: 500 gram köttfärs, en gul lök, en vitlök solo, en chilifrukt, tre tomater,
två msk tomatpuré, en dl vatten, två msk fond, oregano, basilka, salt och peppar.
Gör vitsås efter grundrecept och tillsätt västerbottensost, salta och peppra.
Varva i form sedan köttfärssåsen, vitsåsen, färsk bladspenat,
morötter, keso och lasagneplattor.
Värm i ugnen i 225 grader, cirka tjugo minuter.