För ett år sedan, exakt den här tiden. Jag låg på bb, jag tittade på dig. För en timma sedan föddes du. 00.35 blev ditt klockslag. Förlossningen var det bästa jag åstadkommit hittills i mitt liv, och värsta. Att det var det värsta hade jag glömt redan då de la upp dig på mitt bröst. Kunde inte slita blicken, för du var det vackraste jag någonsin sett. Det var mycket känslor i luften, lättnad över att det var färdigt, lycka över att du äntligen fanns hos oss och en rädsla över hur livet skulle komma att förändras nu. Det här var något nytt. Något helt nytt, och fantastiskt. Jag skulle alltid finnas för dig.

Nu har ett år gått. Ett år, mitt absolut bästa hittills! Garanterat ditt bästa också, då du inte har så många att välja på ännu. Jag ser fram emot att hjälpa dig genom livet. Ett år har gått och vi har haft både med och motvindar, men vi har löst saker på vårt vis. Att det fanns så mycket kärlek att ge, det visste jag inte innan.

Nu avslutar jag detta inlägg med en klump i halsen och tårar efter kinderna. Jag må vara blödig dagen i ära, men va tusan! Jag bjuder på det. Jag har varit mamma i ett år, förstår ni hur otroligt det är? Det är en gåva.

Grattis älskling, ett år idag!

Dagens middag bestod av världens godaste linssallad med kikärtor och avocados, gott OCH nyttigt!

Inför kommande sommar var min tanke att införskaffa i en enklare vagn, en vagn som tar liten plats då man viker ihop den och som lättare tar sig fram i lite smalare utrymmen. Och framförallt, en vagn som väger mindre. Jag har varit nöjd med Emmaljungan, det har jag. Den har tagit oss genom vått och torrt. All snö och slask. Emmaljungan är kvar såklart, ända tills dagen V inte vill åka mer vagn.

Köpte just en sådan vagn igår. En vagn som blir liten, tar sig fram i smalare utrymmen och inte väger så mycket. Droppen var då Emmaljungan inte gick in i bagageutrymmet på Kian. Det blev därför ett rätt snabbt köp, snabba affärer. Tur för barnens hus, inte lika tur för plånkan. Köpte vagnen på vägen till stan, för att sedan inviga den med en gång. Nu har vi två vagnar. En sommarvagn, eller en stadsvagn kanske man ska säga? Jag vet inte. 799 kronor på barnens hus, helt okej va?

Så här nöjd är man förresten då man fått ny vagn. Detta är en tjej med stil ska jag minsann tala om för er!

Mer än halva armen är nu färdig. Om en månad kommer den vara helt färdig. Vad konstigt det känns? Som vi fått se bilden, se tatueringen växa fram eftersom. Nu kommer jag snart kunna säga att den är klar! Det enda som saknas nu är några domherrar.

Jag ska visa bilder sedan då tatueringen läkt. Nu skulle ni nog bli närmare förskräckta ifall ni fick se, nu hänger halva i flagnor. Snyggt? Men som sagt, ska visa er sedan. Om ett par dagar, en vecka kanske.

Nu snackar jag inte om lilla V. utan om mig själv. Jag borde sova men jag kommer inte riktigt till ro. Har suttit vaken och kollat på "The walking dead", ätit godis, skickat sms och skrivit i Vilhelminas första bok. Jag som var ut igår (Valborg) behöver min sömn nu, utan tvekan, men då kan jag inte hitta den istället. Jag tror nästan jag börjar bli för gammal för att konsumera alkohol. Eller så går det för långt mellan gångerna? Kanske det senare passar bättre in. Det blev helt klart en lyckad kväll, trots shots, trots ordningsvakt och trots på tok för mycket folk på för liten yta.

Nu ska jag försöka slå igen ögonen. För imorgon blir det att lägga sig under nålen igen. Då blir det tatuering.