Vad gjorde jag innan?
Precis som "att man ska ta vara på tiden" är också "vad gjorde jag innan" en stor klyscha. En klyscha som är lika sann som att jorden är rund. Jag kan inte komma på vad jag gjorde innan, eller åtminstone hur jag många gånger kunde vara så upptagen.. Upptagen, med vadå? Som jag nämnde tidigare, dagarna är verkligen fullbokade numera. Är de inte fullbokade av aktiviteter så fylls luckorna på något vis ändå.
Vad gjorde jag egentligen förut som jag inte hinner idag? Skulle vara att slöa då, eller kunna träna flera gånger i veckan om jag kände för det. Gå på bio och dra ut på galej. Jag var rätt spontan, det saknar jag lite. Att kunna vara spontan.
Fast det hade inte vart värt för något i världen att byta tillbaka.
Instagram.
Föresten, glöm inte följa mig på Instagram. Jag går under namnet @linjoh90.
Dags för Freeedagsmyyys!
I Fredags hade vi några vänner på besök. Elin, Sanna, Idah och Melvin kom förbi. Tanken var att vi skulle äta semlor, men det blev rocky road brownies med glass och frukt. Funkade det med, om sanningen ska fram var det faktiskt snäppet bättre än semlor. Nästa gång vankas det Tacosmiddag, åååh gott! Vi hade onödigt trevligt, och V somnade mer än gärna i Elins famn. Inte bara en gång faktiskt, utan två.
Älskade unge.
Så mycket kärlek, en sådan liten varelse. Dagarna numera är så meningsfulla, varenda möjliga lucka går att fylla med något som för mig känns så meningsfullt. Är det inte en massa bus är det mellanmål. Är det inte mys i den nybäddade sängen är det blöjbyte. Jag skulle aldrig byta bort det liv jag har idag, jag saknar inte det jag hade innan. Det bästa som hänt mig har jag nu, och det är du. Det är du Ninni Linnéa Vilhelmina Johansson. Mamma älskar dig, så det gör ont.
Vänta bara till trotsen säger ni, jag återkommer med ny information då säger jag.
Första arbetsdagarna.
Verkligheten smyger sig sakta men säkert på, steg för steg kommer jag (eller ska man säga vi?) tillbaka till det gamla, tillbaka till vardagen. I helgen har varit en helg bestående av jobb. Kommer tills vidare att jobba varannan helg och varannan Onsdag. Jag kommer inte att slänga mig på någon fulltid först i Augusti, möjligtvis September. Då V förhoppningsvis börjat dagis, och det fungerar som det ska.
Det är skönt att vara tillbaka, och tro det eller ej.. Det är faktiskt rätt skönt att komma iväg och bara vara jag. Att faktiskt ha en rast, så många raster har jag inte haft senaste åtta månaderna. Alltid är det något. Sedan har det varit väldigt uppskattat att träffa alla igen, de som jobbat med mig i helgen.
Själva arbetet har gått som på räls. Jag är nästan lite besviken över att allt faktiskt fanns där. Det mesta har kommit tillbaka i en rasande fart. Kan jag vara arbetsskadad, redan?
Ensamt inatt.
Inatt sover mitt hjärta borta. Hon sover hos sin pappa, jag borde kanske passa på att sova ut. Sova utan en massa avbrott.. Avbrott för att stoppa in napp, vjyssa eller kika till henne för att se om hon fortfarande andas. Ja, det sistnämnda kan jag faktiskt inte rå för.
Än har jag svårt att lämna bort henne över natten, trots att jag vet att hon har det bra. Det känns lite jobbigt att inte finnas för henne ifall hon vaknar på natten och något oroar henne. Jag saknar henne för att det går så lång tid tills jag får träffa henne, om möjligt går nattens timmar långsammare än dagens. Jag hatar att inte få hennes fina leende till svars då man tänder lampan på morgonen, och hon ivrigt tittar på en ovanför spjälorna på sängen.
..men det är nyttigt, nyttigt för oss båda. Nyttigt för mig för att jag ska kunna släppa lite på kontrollen. Nyttigt för henne för att hon får umgås med sin pappa, och skapa deras alldeles egna rutiner.
Prinsessan på ärten.
Tänkte visa er var V tillbringar sina nätter. Hennes alldeles egna hörna, i vårt sovrum. Jag tror att vi äntligen kan stämpla hennes hörna som färdig. Dekoren ovanför sängen gjorde mer än jag anat, de var verkligen grädden i moset. Timvisaren på klockan. Tramporna på cykeln. Takten i musiken. Ja, ni kanske fattade redan vid mosgrejen? Iallafall, det blev riktigt fint till slut! För tillfället inviger vi även det otroligt fina örngottet V fick i doppresent.
Den bitande kylan.
Idag har det varit kallt ute, men vackert. Solen har kikat fram och våra andedräkter har gjort sig påmind i luften alldeles framför oss. Jag har sagt det förut, men jag älskar verkligen dagar som denna. Kylan stör mig inte, trots att jag egentligen föredrar värmen. Solen och värmen. Det gröna, det som doftar så där gott. Vintern har trots det sin charm, och jag skulle nog inte välja bort den ifall jag kunde. Idag trotsade vi kylan som så många gånger förut, idag trotsade vi kylan för en powerwalk. Det var riktigt.. svettigt! Det var precis rätt ord, svettigt var det. Svettigt och frostigt.
Komma igång.
Har just kommit hem från dagens träningspass, eller nu ljög jag föresten. Det var säkert en och en halv timma sedan jag kom hem, har legat helt utslagen sedan dess! Idag blev det nämligen en mil, på under timman. Jag är riktigt nöjd med mitt stordåd, minst sagt. Kanske kan gå vägen det här, trots allt. Känns så obeskrivligt bra att äntligen ha kommit igång (peppar, peppar, rädd för att tappa motivationen).
Igår blev det dessutom ett pass hemma, vilket känns på bra i framförallt rumpan idag. Hittade ett färdigt pass, så det var bara att köra igång. "Tufft hemmaträningsprogram" heter det, och visst var det tufft minsann. Bytte ut en del övningar, för att de skulle passa min otränade kropp lite bättre. Som armhävningar, jag kan göra.. Två? Stående på tå, och det är pinsamt! Förstår ni? Två armhävningar? Sedan kom plankan, två gånger fyrtiofem sekunder, stående på en fot. Jag klarar sekunderna ut, men på båda fötter.
Men! Nu kan det ju bara bli bättre, eller hur?
Babysim del två.
Igen! Idag har vi varit på babysim, vi gör en repris på del två. Tänkte först att jag skulle spara in pengar, strunta i simskolan och kanske gå och bada själva en gång i veckan.. Men.. Det är ju inte riktigt samma sak! Jag kunde inte hålla mig från att boka in oss på en kurs som började idag. Hoppas nu jag kommer att tycka att det är värt det! Fast det är jag övertygad om.
Min Erik.
Detta är en favorit i repris.
Det är första gången V sitter hos Erik.
Båda ser så där härligt skeptiska ut.
BVC och färska gaddar!
För några dagar sedan slog det mig att det var ett bra tag sedan vi var på BVC. Jag gjorde inga större ansträngningar för att kolla upp det, utan tänkte att jag får ju ändå påminnelse på telefonen då det är dax. En himla bra funktion, för sådanna som mig. För bara en dag eller två senare fick jag just ett sådant sms. Vilken tur. Idag har vi alltså varit på kontroll, allt såg bra ut. Min lilla tjej ligger precis på kurvan, både på vikten och på längden.
Bara en sak till. Vilhelmina har nämligen fått två gaddar, första skymtade ljuset på självaste julafton. Hon är så söt i sina nya gaddar, om möjligt till och med sötare än innan.
Canon EOS 450D.
Bjuder på ett bildregn från dagen, idag har jag nämligen lekt lite med min nya leksak. Idag har jag förutom fotandet inte gått många knop, då jag har en liten tjej som vägrar låta mamma sova. Ungefär en gång i timmen har hon vaknat och gnällt, för att sedan vakna runt femsnåret och vägra somna om. Fem dagar nu, samma visa. Får försöka tänka på att det är en fas, att det går över, men det är svårt. Upptäckte efter morgonens toalettbesök att toapappret var slut, reagerade med att börja gråta. Är man trött då? Jag tror det.
Köpte för ett tag sedan en systemkamera, då jag kom över en till ett bra pris. Jag har ju redan en systemkamera, men Canon har lockat. Ett bra pris och jag (läs kameran) var såld. Tanken är väll att någon gång i framtiden byta upp mig, då har Canon legat högt i mina tankar. Därför kändes det som ett perfekt tillfälle att få träna lite med denna, Canon EOS 450D.
Nyårsafton.
Årets nyrsafton blev ett lugnt firande på Teg, tillsammans med gänget. Tillsammans med några av mina närmsta. Sedan självklart min minsta skatt, hon som står mig allra närmst, Vilhelmina. Vi åt god mat och drack gott till. Spelade lite kort och bara hade det allmänt bra. Stadsraketerna sköts av ungefär trettio meter ifrån lägenheten, trodde nog att V skulle bry sig mer om uppståndelsen än vad hon gjorde. Hon sov gott, och vände sig endast runt en gång. Säkert av ren tillfällighet. Nästa år kommer hon kanske kunna vara med och titta? Så oerhört spännande.
Jag gillar känslan av att vi påbörjar ett nytt år. Se tillbaka på det gågna året och tänka att nästa år ska fasiken bli ännu bättre. Denna nyårsafton slog det mig ändå, hur ska jag kunna göra 2013 till ett bättre år? Förra året bjöd trots allt på det största som någonsin hänt mig. Visst har det gågna året även bjudit på motgångar, det kommer säkerligen detta år också göra.
Jag tror att 2013 har mycket att erbjuda!
Ful fast ändå inte?
Alltså, vi måste reda ut det här. Vilhelmina har en overall, eller man kanske kan säga att jag har en overall? En overall som jag hade då jag var liten, som nu Vilhelmina har fått ärva. Den är så sjukt söt, men ändå så ful. Den har söta detaljer som ett snöre med en boll i rumpan och öron på luvan. Jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om färgerna. Jag har verkligen någon slags hatkärlek för denna overall.. Men, sötpoäng har den iallafall så det räcker och blir över!
Årsresume 2012.
2012 var året jorden skulle gå under, vi överlevde och här är vi. Året som gått har bjudit på oerhört mycket lycka, då menar jag framförallt min fina dotter som föddes i maj. Året som gått har även bjudit på tårar och oro. Trots det sist nämda har 2012 vart ett bra år. Ett år jag kommer minnas för resten av mitt liv, för det var året jag blev mamma. Året jag blev mamma till en helt perfekt liten flicka, Ninni Linnéa Vilhelmina.
Januari - Nu började det äntligen hända något med magen. Åtmistone såg jag själv att den blev större, mina vänner hade även börjat lägga märke till att en liten kula kunde anas där under tröjan. För att inte glömma, än kunde jag lätt dölja magen. Det trots att jag hunnit gå in i vecka 23. I Januari var vi även på ultraljud nummer två. Även denna gång såg det ut att vara en liten flicka.
Februari - Februari månad var en fruktansvärt tung månad. Jag kände mig som världens ensammaste och var livrädd för framtiden. Att ensam ta sig an framtiden, en framtid jag aldrig förut upplevt. En framtid jag inte visste något om. Folk sa till mig att jag skulle klara det, att det skulle bli underbart. Jag misstrodde de aldrig, men rädslan fanns där. Jag jobbade mycket i Februari, jobbade för att slippa tänka. Jag träffade Lisa för allra första gången, hatade det. Kunde inte acceptera. Jag kunde inte acceptera att hon skulle finnas i mitt barns liv. Februari månad var månaden vi hade kunnat stryka från kalendern, ifall det fanns en sådan app.
Jag fick även ett tråkigt telefonsamtal i slutet av månaden. Skrev några dagar senare ett stycke som än idag får ögonen att vattnas; "En hundadels sekund är det enda som krävs och allt hade kunnat se annorlunda ut. Det gör så ont i hela mig då jag tänker på hur det hade kunnat bli. Det gör så ont i hela mig att jag inte är hos dig nu. Det gör så ont att jag är rädd för vad jag skulle möta. Jag är rädd att möta en person jag inte känner igen. Den starka personen med så mycket kärlek i sig att det skulle kunna koka över och rinna utanför. Jag vill så gärna finnas hos dig som många gånger förut. Jag vill att du ska veta att jag alltid finns där, oavsett. Jag vet att du redan har för dig värdefulla personer hos dig, vilket känns bra. Jag älskar dig."
Mars - Går in i vecka trettio och får förfrågan på bussen hem från jobbet om jag var singel, och om jag inte skulle hänga med ut. Vilken komplimang! Nekade konstigt nog? Förutom ett erbjudande, inte svårt att neka, tog jag även om körkortet i Mars. Vilken känsla, nästan lika härligt som första gången. Firade körkortet med en resa till Sundsvall och Ikea, för att handla spjälsäng och annat som kunde tänkas behövas. Nu boade jag som aldrig förr! Trots att Mars var en bättre månad, kämpade jag ändå många dagar för att hålla modet uppe.
April - Jag unnade mig själv ett par mjukisbyxor. Jag har aldrig vart ett stort fan av detta klädesplagg, men tänkte någonstans att det skulle vara optimalt till och från förlossningen. Jag filade ned mina långa naglar. Nu var jag nog så redo man kunde vara. Kom nu rååå!
Maj - Månaden med stort M. Nu kunde förlossningen dra igång precis när som hellst. Jag ska ersänna att jag trodde att hon skulle komma tidigare, det trodde jag verkligen. Trots att jag vet att det är vanligare att gå över tiden med fösta barnet. Jag var riktigt tjock vid det här laget och längtade efter att förlossningen skulle dra igång. Maj var en fin månad. Solen kikade fram och jag kunde gå med magen bar. Jag hade gått hemma från och med den första maj. Tre dagar innan förlossningen köpte jag två nya klänningar. Samma kväll känner jag de första små små sammandragningarna. I två dygn tampades jag med dem. Den 30 maj kom hon till världen, och hon var det finaste (och lurvigaste) jag sett.
Juni - Vi kickstartade Juni månad med att komma hem från BB. Det skulle visa sig att Vilhelmina var en rätt orolig liten bebis, förmodligen magen som spökade. Trots det kunde jag njuta av det nya, jag var lycklig och lättat över att allt gått bra. Nu var jag mamma, på riktigt! Det var en varm månad, och jag svettades som om jag vore i klimateriet. Kämpade med amningen, var nära att ge upp. Började använda instagram.
Juli - Jag, Vilhelmina, Mamma och Alma tog pick och pack och åkte söderut. Vi åkte till Bollnäs och hälsade på min mormor i en vecka. Det var skönt att komma bort en stund, och såklart kul att visa upp min skatt. Det var mycket som hände hemma nu. Vi njöt av tillvaron på annat håll, jag spontanköpte en systemkamera. Vilhelmina log för första gången. Vi hälsade på min mammas barndomshem. Vi kom hem till Umeå igen, vardagen flöt på. Jag upptäckte bärselen. Jag träffade Erik första gången.
Augusti - Vi åt en massa god mat, jag hade nästan glömt hur gott det var! Den tredje Augusti frågade Erik om jag ville bli hans flickvän, det ville jag. Min gudson fyllde ett år i Augusti, jag slutar aldrig förvånas över hur fort tiden går. Vilhelmina fyllde tre månader och kunde nu massor, tyckte jag då. Hon var stark i nacken och kikade sig gärna omkring, hon kunde rulla från rygg till mage, hon kunde hålla i saker.
September - Vi skulle kunna säga att September månad var en stor vändpunkt för Vilhelmina, om det nu var en släng av kolik så vände det då. Hon var inte längre otröstlig, och det var verkligen en lättnad för mig. Vi började gå på babysim. Något som vi båda tyckte väldigt mycket om.
Oktober - Oktober månad var månaden då Vilhelmina döptes. Vi var nog lika nervösa allihopa, då skulle vi för första gången vara under samma tak, allihopa tillsammans. Det gick bra och blev en väldigt fin dag, en helt perfekt dag. Oktober gav mig även oanad motivation och jag var ute med barnvagnen så gott som varje dag. Det var inte allt för ovanligt att vi var ute i timmar. Nu vet jag precis hur jag skulle sammanfatta Oktober.. Månaden då jag slösade otaliga pengar på fika med fina vänner och promenerade mer än någonsin. En väldigt bra månad med andra ord.
November - Jag färgade håret brunt, vilket var ovant till en början. November var en månad då vi var överallt. Jag gillar det, då det händer något. Vi var på babyträffar, babysim, fika med vänner och jag tränade på Iksu en del.
November var även månaden vi fick veta att Vilhelmina har ett blåsljud på hjärtat, först blev jag livrädd. Jag visste ju ingenting. Det visade sig att det inte vara något fel på hennes hjärta. Detta skrev jag efter besöket hos specialisten: "Vilhelmina har alltså ett litet blåsljud på hjärtat. Det är inget farligt alls, helt normalt till och med. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vart annars, om vi fått ett annat besked på sjukhuset. Den här incidenten fick mig ändå att tänka om, att man inte bör ta livet för givet. Jag är oerhört lycklig över det jag har."
December - Vilhelminas utveckling gick framåt, minst sagt! I December månad började hon krypa, för att inte ens en vecka senare ställa sig upp på eget bevåg. I slutet av december ploppade fösta tanden upp. Jag började även med löpningen igen, och tog (läs nästan) milen på bandet igen. Julen kom, och vi tillbringade en vecka ute i Sunnansjönäs för att sedan fira själva Julafton i Hällnäs med släkt och vänner. Massor med mat, julklappar och fina människor. Vilhelminas första jul.
Nyårsafton firade vi med god mat på Teg. Till förrätt åt vi skagentoast och kantarelltoast på salladsbädd.
Varmrätten bestod av Älgentrecote, ugnsrostade apache potatisar. Rödvinssås, Kantarellsås. Inlindad sparris och grillad tomat. Efterrätten hjortronpannacotta.
Trehundrasextiofem.
Idag är första dagen på det nya året, jag hade tänkt ge mig på en årsresume av förra året men jag en sjuk V här hemma och har inte ro nog att sätta mig ned och skriva på den. Det får vänta tills imorgon kanske , likaså bilder från vårt nyårsfirande. Bjuder på en bild från telefonen iallafall. Ha en fin kväll mina vänner!
