Snart går jag in i vecka trettioett, galet vad fort det går nu. Nu börjar jag dessutom känna mig rejält gravid, nog känner jag att jag lever (och att någon annan lever inuti mig). Jag börjar vara nyfiken på vem kotten är. Är det en flicka som vi tror? Eller är det en liten pojke? Vem är du mest lik? Har du mycket hår? Är du frisk? Är du en livlig en eller en lugn kotte? Vem är du? Mamma är nyfiken. I magen är kotten en väldigt livlig krabat, allra hellst morgon, middag och kväll. Kvällarna allra helst. Fosterrörelserna känns inte alls som tidigare i graviditeten. Nu känns det verkligen att det är trångt där inne, och hon är stark må jag säga.

Foglossningarna håller i sig. De är såklart värre efter en tung dag på jobbet. Ibland känner jag inte alls av det, ibland väldigt mycket. Jag vill inte säga att de är ett problem, visst finns det en del jag inte kan göra som jag kunde innan, jag har fått dra ned på träning och jag får undvika det tyngsta på jobbet bland annat. Detta hade jag dock räknat med, så därför ser jag det inte som ett problem (än).