Nu sitter jag här av alla ställen (?) och väntar på att vi ska åka iväg och köpa ny bil, iallafall en ny bil för oss. Det är visserligen en -97, men det kommer att bli fett bra som Gurkan i robinsson 2010 skulle ha sagt! Simon har vart och kollat läget hos kebabmaffian och bilen verkar vara i bra skick, dock har han dragit sig lite på grund av att killen som säljer bilen inte ens kan svenska! Men nu kör vi. Ha ha, fattar ni? Nu KÖR vi. Okey, det var inte kul.

Nu är jag måttligt less på bilar som är kaaapuut.
Hoppas på bättre lycka denna gång, den kostar skjortan fi fan.
Men jag måste erskänna att jag saknar min kompis, herr Seat. Vila i frid.
Lägger även in att jag även ägt en passat en kortare tid, som också bör skrotas. För att ni ska förstå varför jag är så upprörd på "alla dessa" bilar.

Man kan glimta lite av skadorna på höger sida fram.

 

Efter lite renovering såg Seat ut så här, han blev dock aldrig sig själv.