Delade meningar med min andre hälft, alltså nu pratar jag om mig själv. Jag vill verkligen att Kotten ska komma nu nu nu, samtidigt som jag tycker att hon kan vänta tills jag målat och fixat klart skötbordet och kanske bakat åtminstone en påse bullar att bjuda på.
Något känns annorlunda, jag tror att Kotten inte är allt för långt bort nu. Kan vara falsk alarm också, jag vet ju inte alls hur det "ska" kännas. Jag känner att något är mellan mina ben, eller väldigt långt ned. Det känns i ljumskarna och magen känns inte alls lika hård. Man kan till och med ta tag i lite extra hud som inte funnits där innan. Det kommer lite oregelbundna värkar och jag mår lite konstigt. Mår lite illa. Hundarna beter sig konstigt, luktar och vill vara nära. Vågar man hoppas?