Både en och två och tre människor har gjort sina fel, var det någon som sa till mig. Det stämmer bra in i sammanhanget, väldigt bra. Jag har gjort mina fel, det är ett faktum. Jag har bara aldrig menat det så, som ett påhopp på en person. Att den personen skulle brista. Nej, det är jag som till viss del haft svårt att infinna mig i mitt nya liv. Att inse att det finns fler som kommer betyda massor för min dotter, det är inte bara mamma. Vilket jag idag är glad över, men jag ska erkänna att det inte alltid varit så, att jag uppskattat det. Det har varit tungt att släppa henne, allra helst hade jag haft henne runt min hals jämt.. Fast och andra sidan, hur skulle det se ut?

Där vi står idag, det är så långt ifrån vad någon av oss vill. Åtminstone vill jag tro det. Att alltid ha varandra, det är betydelsefullt. Att veta att vad som än händer, har jag någon. Det är verkligen något speciellt. Att dessutom kunna ge samma trygga punkt tillbaka, det är obeskrivligt.

Jag lever på hoppet om att framtiden är ljusare. Den måste vara det.