Så här snygg var V idag. Jag kammade hem tre set kläder från Villervalla på rean. Jag är riktigt nöjd. Det var inte så mycket kvar i hennes storlek men vi hittade en del trots det. En klänning och ett par strumpbyxor som ni ser på bilderna nedan. Riktigt härliga färger, tycker ni inte? Även två par tröjor, ett par leggins och ett par jeans slank ned i kundkorgen. Det mesta i storlek 80. Hon är stor nu. 

 

Tänker skriva något nu. Jag vet inte om jag gillar att skriva det egentligen (då jag är ett stort fan av både Åhlens, Lindex och Kappahl) men vilken skillnad på kvalitén? Tygen känns mer påkostade, vilket låter logiskt. Förstår att andrahandsvärdet i dessa kläder är så pass bra.

 

Vad jag saknat dessa små händer just denna helg. Denna helg som jag tillbringat på jobbet. V har haft kvalitétstid med pappa. Just dessa dagar har vart tyngre än de brukar, de har vart betydligt tyngre än mina jobbhelger vanligtvis brukar vara. Det har inte bara vart längtan efter de små händerna som tyngt, utan mer därtill.

 

Jag minns att jag skrev om pappas pannkisar för ett tag sedan, min pappa gör nämligen världens godaste pannkakor. Det tyckte Vilhelmina också, eller ja. Hon har inte så mycket att jämnföra med. Hon gjorde pannkakspremiär. Gott tyckte hon, underbart tyckte vi andra. Hon körde neutralt, vi körde hjortonsylt. Kan det bli bättre?

 

 

Vi skulle nog kunna kalla mig en fikafantast. Ungefär så. Synd att det ska kosta, synd att det inte alltid är så där hälsosamt som man hade hoppats ibland. Fast och andra sidan, det är trots allt mysigt att fika tillsammans med fina hemma också. Då får man även bukt på suget efter att baka som ibland kan komma från ingenstans. Får ni också sådanna plötsliga il? Att man bara måste göra något, i detta fall att baka? 

 

Nåja, i Fredags var just en sådan dag. En dag då jag och Vilhelmina tog vårt pick och pack och mötte upp Sofia och Vilgot som också var hemma. Hemma i vad man skulle kunna kalla våra barndomshem, i Vindeltrakterna. Vilgot var inte sen med att visa sin uppskattning över att en flicka kom för att hälsa på. Långt och fint hår, perfekt att krama sina små men starka nävar runt. Vilhelmina är rätt van vid detta laget. Hon fick ju ändå tillfälle att ge igen, då inget annat än Vilgots napp dög, den och absolut inget annat. Vilgot fick sig även en åktur i gåvagnen, Vilhelmina styrde medan han bara njöt av tillvaron. Kan det bli bättre? 

 

Runt halv elva packade vi ihop oss och begav oss mot Cafét i Vindeln. Ett nytt, eller åtminstone för mig nytt Café. Tydligen har det funnits sedan ett halvår tillbaka, på gamla brinken. Vi tog varsin smörgås med grovt bröd, vindelrökt skinka, västerbottenost, lingonvinigrett, sockerärtsplast, sallad och.. saltade potatischips! Ja, ni hörde rätt. Chips på en smörgås. Tydligen hade just denna vunnit mack-sm ett år. Jag förvånades över hur god den faktiskt var. Till efterätt blev det en cheesecake, även den en höjdare. Gott fika, och ett riktigt trevligt café, med fruktansvärt fin intredning.

 

I Fredags hade vi några vänner på besök. Elin, Sanna, Idah och Melvin kom förbi. Tanken var att vi skulle äta semlor, men det blev rocky road brownies med glass och frukt. Funkade det med, om sanningen ska fram var det faktiskt snäppet bättre än semlor. Nästa gång vankas det Tacosmiddag, åååh gott! Vi hade onödigt trevligt, och V somnade mer än gärna i Elins famn. Inte bara en gång faktiskt, utan två. 

 

Så mycket kärlek, en sådan liten varelse. Dagarna numera är så meningsfulla, varenda möjliga lucka går att fylla med något som för mig känns så meningsfullt. Är det inte en massa bus är det mellanmål. Är det inte mys i den nybäddade sängen är det blöjbyte. Jag skulle aldrig byta bort det liv jag har idag, jag saknar inte det jag hade innan. Det bästa som hänt mig har jag nu, och det är du. Det är du Ninni Linnéa Vilhelmina Johansson. Mamma älskar dig, så det gör ont. 

 

 

 

 

 

Tänkte visa er var V tillbringar sina nätter. Hennes alldeles egna hörna, i vårt sovrum. Jag tror att vi äntligen kan stämpla hennes hörna som färdig. Dekoren ovanför sängen gjorde mer än jag anat, de var verkligen grädden i moset. Timvisaren på klockan. Tramporna på cykeln. Takten i musiken. Ja, ni kanske fattade redan vid mosgrejen? Iallafall, det blev riktigt fint till slut! För tillfället inviger vi även det otroligt fina örngottet V fick i doppresent. 

 

Idag har det varit kallt ute, men vackert. Solen har kikat fram och våra andedräkter har gjort sig påmind i luften alldeles framför oss. Jag har sagt det förut, men jag älskar verkligen dagar som denna. Kylan stör mig inte, trots att jag egentligen föredrar värmen. Solen och värmen. Det gröna, det som doftar så där gott. Vintern har trots det sin charm, och jag skulle nog inte välja bort den ifall jag kunde. Idag trotsade vi kylan som så många gånger förut, idag trotsade vi kylan för en powerwalk. Det var riktigt.. svettigt! Det var precis rätt ord, svettigt var det. Svettigt och frostigt. 

 

För några dagar sedan slog det mig att det var ett bra tag sedan vi var på BVC. Jag gjorde inga större ansträngningar för att kolla upp det, utan tänkte att jag får ju ändå påminnelse på telefonen då det är dax. En himla bra funktion, för sådanna som mig. För bara en dag eller två senare fick jag just ett sådant sms. Vilken tur. Idag har vi alltså varit på kontroll, allt såg bra ut. Min lilla tjej ligger precis på kurvan, både på vikten och på längden.

 

Bara en sak till. Vilhelmina har nämligen fått två gaddar, första skymtade ljuset på självaste julafton. Hon är så söt i sina nya gaddar, om möjligt till och med sötare än innan.

 

Årets nyrsafton blev ett lugnt firande på Teg, tillsammans med gänget. Tillsammans med några av mina närmsta. Sedan självklart min minsta skatt, hon som står mig allra närmst, Vilhelmina. Vi åt god mat och drack gott till. Spelade lite kort och bara hade det allmänt bra. Stadsraketerna sköts av ungefär trettio meter ifrån lägenheten, trodde nog att V skulle bry sig mer om uppståndelsen än vad hon gjorde. Hon sov gott, och vände sig endast runt en gång. Säkert av ren tillfällighet. Nästa år kommer hon kanske kunna vara med och titta? Så oerhört spännande.

 

Jag gillar känslan av att vi påbörjar ett nytt år. Se tillbaka på det gågna året och tänka att nästa år ska fasiken bli ännu bättre. Denna nyårsafton slog det mig ändå, hur ska jag kunna göra 2013 till ett bättre år? Förra året bjöd trots allt på det största som någonsin hänt mig. Visst har det gågna året även bjudit på motgångar, det kommer säkerligen detta år också göra.

 

Jag tror att 2013 har mycket att erbjuda!

 

 

Januari - Nu började det äntligen hända något med magen. Åtmistone såg jag själv att den blev större, mina vänner hade även börjat lägga märke till att en liten kula kunde anas där under tröjan. För att inte glömma, än kunde jag lätt dölja magen. Det trots att jag hunnit gå in i vecka 23. I Januari var vi även på ultraljud nummer två. Även denna gång såg det ut att vara en liten flicka.

 

 

Februari - Februari månad var en fruktansvärt tung månad. Jag kände mig som världens ensammaste och var livrädd för framtiden. Att ensam ta sig an framtiden, en framtid jag aldrig förut upplevt. En framtid jag inte visste något om. Folk sa till mig att jag skulle klara det, att det skulle bli underbart. Jag misstrodde de aldrig, men rädslan fanns där. Jag jobbade mycket i Februari, jobbade för att slippa tänka. Jag träffade Lisa för allra första gången, hatade det. Kunde inte acceptera. Jag kunde inte acceptera att hon skulle finnas i mitt barns liv. Februari månad var månaden vi hade kunnat stryka från kalendern, ifall det fanns en sådan app. 

 

Jag fick även ett tråkigt telefonsamtal i slutet av månaden. Skrev några dagar senare ett stycke som än idag får ögonen att vattnas; "En hundadels sekund är det enda som krävs och allt hade kunnat se annorlunda ut. Det gör så ont i hela mig då jag tänker på hur det hade kunnat bli. Det gör så ont i hela mig att jag inte är hos dig nu. Det gör så ont att jag är rädd för vad jag skulle möta. Jag är rädd att möta en person jag inte känner igen. Den starka personen med så mycket kärlek i sig att det skulle kunna koka över och rinna utanför. Jag vill så gärna finnas hos dig som många gånger förut. Jag vill att du ska veta att jag alltid finns där, oavsett. Jag vet att du redan har för dig värdefulla personer hos dig, vilket känns bra. Jag älskar dig."

Mars - Går in i vecka trettio och får förfrågan på bussen hem från jobbet om jag var singel, och om jag inte skulle hänga med ut. Vilken komplimang! Nekade konstigt nog? Förutom ett erbjudande, inte svårt att neka, tog jag även om körkortet i Mars. Vilken känsla, nästan lika härligt som första gången. Firade körkortet med en resa till Sundsvall och Ikea, för att handla spjälsäng och annat som kunde tänkas behövas. Nu boade jag som aldrig förr!  Trots att Mars var en bättre månad, kämpade jag ändå många dagar för att hålla modet uppe.

 

 

April - Jag unnade mig själv ett par mjukisbyxor. Jag har aldrig vart ett stort fan av detta klädesplagg, men tänkte någonstans att det skulle vara optimalt till och från förlossningen. Jag filade ned mina långa naglar. Nu var jag nog så redo man kunde vara. Kom nu rååå!

Maj - Månaden med stort M. Nu kunde förlossningen dra igång precis när som hellst. Jag ska ersänna att jag trodde att hon skulle komma tidigare, det trodde jag verkligen. Trots att jag vet att det är vanligare att gå över tiden med fösta barnet. Jag var riktigt tjock vid det här laget och längtade efter att förlossningen skulle dra igång. Maj var en fin månad. Solen kikade fram och jag kunde gå med magen bar. Jag hade gått hemma från och med den första maj. Tre dagar innan förlossningen köpte jag två nya klänningar. Samma kväll känner jag de första små små sammandragningarna. I två dygn tampades jag med dem. Den 30 maj kom hon till världen, och hon var det finaste (och lurvigaste) jag sett.

 

 

 

Juni - Vi kickstartade Juni månad med att komma hem från BB. Det skulle visa sig att Vilhelmina var en rätt orolig liten bebis, förmodligen magen som spökade. Trots det kunde jag njuta av det nya, jag var lycklig och lättat över att allt gått bra. Nu var jag mamma, på riktigt! Det var en varm månad, och jag svettades som om jag vore i klimateriet. Kämpade med amningen, var nära att ge upp. Började använda instagram.

 

Juli - Jag, Vilhelmina, Mamma och Alma tog pick och pack och åkte söderut. Vi åkte till Bollnäs och hälsade på min mormor i en vecka. Det var skönt att komma bort en stund, och såklart kul att visa upp min skatt. Det var mycket som hände hemma nu. Vi njöt av tillvaron på annat håll, jag spontanköpte en systemkamera. Vilhelmina log för första gången. Vi hälsade på min mammas barndomshem. Vi kom hem till Umeå igen, vardagen flöt på. Jag upptäckte bärselen. Jag träffade Erik första gången. 

 

Augusti - Vi åt en massa god mat, jag hade nästan glömt hur gott det var! Den tredje Augusti frågade Erik om jag ville bli hans flickvän, det ville jag. Min gudson fyllde ett år i Augusti, jag slutar aldrig förvånas över hur fort tiden går. Vilhelmina fyllde tre månader och kunde nu massor, tyckte jag då. Hon var stark i nacken och kikade sig gärna omkring, hon kunde rulla från rygg till mage, hon kunde hålla i saker.

 

 

September - Vi skulle kunna säga att September månad var en stor vändpunkt för Vilhelmina, om det nu var en släng av kolik så vände det då. Hon var inte längre otröstlig, och det var verkligen en lättnad för mig. Vi började gå på babysim. Något som vi båda tyckte väldigt mycket om.

 

 

Oktober - Oktober månad var månaden då Vilhelmina döptes. Vi var nog lika nervösa allihopa, då skulle vi för första gången vara under samma tak, allihopa tillsammans. Det gick bra och blev en väldigt fin dag, en helt perfekt dag. Oktober gav mig även oanad motivation och jag var ute med barnvagnen så gott som varje dag. Det var inte allt för ovanligt att vi var ute i timmar. Nu vet jag precis hur jag skulle sammanfatta Oktober.. Månaden då jag slösade otaliga pengar på fika med fina vänner och promenerade mer än någonsin. En väldigt bra månad med andra ord.

 

 

November - Jag färgade håret brunt, vilket var ovant till en början. November var en månad då vi var överallt. Jag gillar det, då det händer något. Vi var på babyträffar, babysim, fika med vänner och jag tränade på Iksu en del.

 

 

November var även månaden vi fick veta att Vilhelmina har ett blåsljud på hjärtat, först blev jag livrädd. Jag visste ju ingenting. Det visade sig att det inte vara något fel på hennes hjärta. Detta skrev jag efter besöket hos specialisten: "Vilhelmina har alltså ett litet blåsljud på hjärtat. Det är inget farligt alls, helt normalt till och med. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vart annars, om vi fått ett annat besked på sjukhuset. Den här incidenten fick mig ändå att tänka om, att man inte bör ta livet för givet. Jag är oerhört lycklig över det jag har."

December - Vilhelminas utveckling gick framåt, minst sagt! I December månad började hon krypa, för att inte ens en vecka senare ställa sig upp på eget bevåg. I slutet av december ploppade fösta tanden upp. Jag började även med löpningen igen, och tog (läs nästan) milen på bandet igen. Julen kom, och vi tillbringade en vecka ute i Sunnansjönäs för att sedan fira själva Julafton i Hällnäs med släkt och vänner. Massor med mat, julklappar och fina människor. Vilhelminas första jul. 

 

 

Nyårsafton firade vi med god mat på Teg. Till förrätt åt vi skagentoast och kantarelltoast på salladsbädd.

Idag är det den tjugofemte, igår var det julafton. Dagen full av förväntan. Igår såg julen lite annorlunda ut för oss, i år firade vi inte julafton hemma i Sunnansjönäs. I år tog vi juklappar och mat, styrde bilarna mot min bror, eller Rebeccas far för att vara noga. Hennes familj, och vår familj. Kusinerna samlade. Det blir nog kul för dem i framtiden att få vara tillsammans. Fokusen ligger trots allt på de små en sådan dag. 

 

En dag hos morbror, eller gudfar (kalla honom vad ni vill) kan bli ganska tokig. Fast ganska kul också. Leker lite med kameran och får lite halvdåliga men fruktansvärt söta bilder.

 

Idag tog vi en sväng med pulkan, jag fick dra medan en annan låg och njöt i pulkan. V somnade gott efter bara några minuter. Då passade mamman på att ta en långpromenad, vintern är trots allt en mycket vacker årstid. Älskar det vita och det ljusa, ibland det glittrande landskapet. Sedan en sådan där perfekt dag, en dag då solen kanske kikar fram och det är några få minusgrader. Det är ljuvligt.

Idag har vi firat lucia på öppna förskolan. Mysigt med alla fina barn. Det kryllade av pepparkakor, lucior och tomtar. Fin sång och lussekatter. Vilhelmina gav upp efter luciatåget, och somnade i min famn. När hon vaknat fick hon sig ett åk i gåstolen, Liam hjälpte gärna till att styra. Det var kul, såg de ut att tycka båda två. Jag undrar om det kan vara något för framtiden? V fick sig allt en liten kyss vill jag minnas.

 

Nu går det lite för fort tycker jag, backa några steg tack! Det må vara med krypningen, då har hon inte så långt till backen.. men att stå upp? Borde kanske invenstera i en hjälm? Hon har ingen som hellst kontroll på läget och kan utan vidare släppa stödet hon dragit sig upp på. Stora tjejen, fast ändå så liten. Vad hände?

 

Igår hade vi tvättstugan hela dagen. Tvättade hela lägenheten, ungefär. Bra jobbat. Passade även på att träna V lite, hon har nämligen fått för sig att tvättmasinerna är en gnutta farlig.. så vi bara satt där nere en stund, på golvet, och låtsades som inget. Åtminstone jag. Då släppte det även för V och vi kunde leka och fota lite innan vi återvände till vårt trygga hem.