Idag fyller min skatt tre månader. Den 30 augusti, klockan OO:35. För tre månader sedan föddes hon, det bästa jag gjort i mitt liv. Hur kunde jag göra något så vackert? Att få den möjligheten att uppleva en förlossning utan komplikationer, en egentligen helt perfekt förlossning. Att få föda naturlig väg, vilket inte är en självklarhet. Jag fick chansen att uppleva just det, och det är det häftigaste jag gjort.

Det är något man gått och både längtat och inte längtat efter i nio månader. Det blir så verkligt men samtidigt så overkligt då det verkligen är på gång.

Hade någon frågat mig när jag låg på förlossningen, när jag legat där snart ett dygn. Snart två dygn med värkar. Då var jag inte varit fullt lika positivt inställd. Då skulle jag aldrig mer föda barn, smärtan är verkligen inte lik någon annan smärta jag upplevt i hela mitt liv. Ändå har man glömt det så fort bebisen kommer upp på bröstet, smärtan är som bortblåst.

Tre månader, ett mirakel. Känns som att det var igår hon kom till mig, samtidigt som att det känns som att hon vart hos mig jämt.

Måste bara få berätta, det var nog ingen tillfällighet. Vilhelmina har nu vänt sig från rygg till mage, TRE GÅNGER! Stolt morsa? Ohjaa!

Det bästa för bebisen är få leva på moderns delikata mjölk, att amma. Amma ska man helst göra tills bebisen fyllt sex månader. Gärna längre också om man kan.

Jag helammar Vilhelmina, det vill säga att hon äter bara från mig och får ingen slags ersättning av något slag. Det är skönt att det fungerar, det är det. Från början tänkte jag mer än en gång ge upp, det var sår, mjölken var blodblandad och jag grät av bara tanken att amma. Jag tänkte, det kommer alltid göra ont.

Ont gör det såklart inte för alltid, inte för oss åtminstone. Nu går det som smort. Det är så enkelt att amma, att bara kunna slänga fram bröstet i tid och otid. Färdigtempererat och klart. Jag tycker det är helt otroligt hur mina bröst kan rymma så pass mycket att min dotter växer som hon gör.

Sedan finns det en del mindre bra saker med amningen, för vår del. Eller min del. Börja med mitt hår! Det kommer försvinna, senaste tiden har hårstråna bara rasat från mitt huvud. Min vikt, jag rasar fortfarande i vikt trots att jag äter som jag ska. Hur får man det att stanna? Jag är så låst, bara ett biobesök på två timmar kräver en planering som heter duga. Det ska börjas pumpa tre dagar innan, ungefär.

Jag kan inte leja övar matningen till någon annan, bara sådär. Sedan kan matningen ta allt mellan tio minuter och en timma, planering är inte alltid det lättaste. Längtar faktiskt lite tills dagen hon äter "riktig" mat, är jag hemsk som säger så? Längtar efter att få ha mina bröst för mig själv igen. Längtar efter att kunna ha en vanlig bh. Längtar efter att kunna klä mig utan att tänka amning.

Ibland har man bara tid att slänga upp en bild. Eller två. Följ oss på instagram under namnet @linjoh90!

Vilken dag! Regnet öser ner utanför och min plan är att hinna massor till klockan fem idag. Kan nog behöva en lyckospark, inklusive en spark i röven för att få tummen ut ifrån just därifrån och sätta igång. Sedan blir det födelsedagsfika på Teg ikväll. Grattis på födelsedagen Birgitta!

Alfons passar på att njuta av att ha en anledning att ligga inne och sova. En del har det bra, minsann.

Vilhelmina och jag badar numera oftast tillsammans, det är verkligen mysigt. Det tycker nog mitt charmtroll också, hon sprattlar som aldrig förr och bjuder på ett leende eller två.

Kanske blir tomt i kommentarsfältet eller så trillar det in några frågor. Tänkte ändå att det kanske är en hel del ni undrar över, passa på att fråga! Ni är ändå ett hundratal som kikar in här :)

Svarar på eventuella frågor imorgon.

Nu då, det är ju det jag säger. Jag har sagt hela tiden att med den här takten kommer Vilhelmina att vara tonåring till jul! Idag vände hon sig helt och hållet från rygg till mage alldeles själv. Till och med den jobbiga armen som bara kommer i kläm följde med den här gången. Hon är inte ens tre månader, jösses vad det går undan. Visst har jag hört att det går fort med de små, men så här fort? Finns det ingen knapp som får tiden att stanna upp lite, så jag hinner med i svängarna?

Ja, det var det som var tanken idag. Dock blev det lite mer än så. Med mig hem hade jag både en blus och en kofta. Det är så kul att kunna köpa kläder som vanligt igen, eller nästan iallafall. Undviker att köpa byxor ännu.

Trivs faktiskt i min kropp nu, kanske mer än innan. Visst, jag har lite att jobba på men det är värt det. Jag är stolt över min kropp! Jag har fött barn och bara det är vackert.

Vilken sovmorgon det blev idag minsann, Vilhelmina vaknade vid fem och käkade ett mål. Efter det sov vi till kvart i elva! Skönt och välbehövligt. Nu blir det racerfixa för att sedan åka ned till hälsocentralen för ett bmbesök.

Idag har jag fullt upp. Nu ska jag upp och göra mig i ordning, sedan blir det en sväng på stan. Återstår att se om man lyckas få med sig någon, ska i och för sig bara byta/lämna igen en hårfärg. Annars troligen bara fönstershoppa!

I eftermiddag blir det middag på teg, det blir nog dundermys. Hoppas Vilhelmina fortsätter vara glad. Nu ligger hon här bredvid och snackar för fullt. Så mysigt! Har lärt mig under loppets gång att man ska inte säga för mycket, men, hon har världens bästa morgonhumör min lilla tjej. Peppar, peppar.

Jag har just nattat Vilhelmina. Har en känsla av att det gick si så där, att hon kanske vill äta lite till. Det stånkas och stönas från spjälsängen här bredvid, men vi får se. Passar på att lägga några minuter här på bloggen medan jag väntar på domen. God natt med er!

...och fortsätter bra, nu blir det grillat. Tjing!!

Jag vet varken ut eller in, det är svårt att veta vad man borde göra annorlunda då man inte får en uns till vägledning. Jag har aldrig fått veta tankar, önskemål eller tycken från andra parter. Förutom viljan att träffas allihop, känslorna inför det har vart allt annat än positiva. Lättare har det inte blivit då jag mer än en gång fått säga ifrån, att jag inte vart redo. Om jag hade fått ha min tid, utan stress och tryck tror jag att det hela vart lättare. Det blev inte så. Hur ska jag då gå till väga?

Är det då konstigt att jag tänker på mig själv och min dotter i första hand? Tanken har aldrig varit att stöta bort någon, och absolut inte den person som faktiskt har en anknytning. Tråkigt om det uppfattats på det viset.

I Onsdags skickade jag in till tidningen att Vilhelmina har kommit till världen, nästan tre månader senare. Men vad gör väll det, nu är den där. En del kanske undrar varför pappan inte står med i annonsen. Jag ska erkänna att det är med lite vemod, men samtidigt har det varit bara jag större delen av tiden. Vi har aldrig varit en familj. Det har varit jag och Vilhelmina. Det är väldigt svårt att sätta ord på hur jag tänker i den här frågan, men jag känner ändå att jag vill förklara mig (trots att jag inte har någon skyldighet till det) utan att hänga ut någon för mycket. Jag förstår att folk kommer bli upprörd att jag valde att göra som jag gjorde, men de vet inte hela sanningen.

Idag är det Fredag och den minsta sover ännu. Kanske vilar upp för lite röj en Fredagkväll? Vad vet jag. Dessutom kom hon och kröp upp i min säng så här på morgonkvisten, det är inte likt henne. Mysigt!

Har pysslat lite med Vilhelminas bok ikväll. En bok om hennes första år. Nu ska jag bara försöka få tag i en tidning från den trettionde maj, någon som har en liggande hemma?

Så här chill ser jag ut då jag däckat, redan runt sexsnåret igår eftermiddag dessutom.

Idag unnade Vilhelmina sig lite nya kläder. Två par brallor, två par bodys och två par strumpor. Hon kanske använde mammas pengar, det kunde hon gott få göra.

Har haft fullt upp senaste dagarna så bloggen har hamnat lite på sidan av det verkliga livet. Annat och kanske andra har tagit min tid, men jag klagar inte. Egentligen. Tror att jag kan ha fallit för någon. Ville inte träffa någon, men det är väll då det händer kanske? Dumt att backa för något som känns bra kanske? Försöker att inte skynda, men det är svårt.

Jag är rätt säker på att Vilhelmina just nu går igenom en tillväxtperiod. Hon äter och äter och äter. Jag har ju hört om dessa tillväxtperioder, men hur länge "brukar" de hålla i sig?

Grattis på födelsedagen bästa vän och älskade gudmor! Önskar Linnéa och Vilma.

Glömt berätta, min katt lever! Jag trodde aldrig att hon skulle överleva vintern. Hoppades så att hon skulle ha sökt sig till någon gammal tant. Det sa jag till och med någon gång, men det var mer en önskan än något jag trodde. Isabella har aldrig gillat nya människor, just av den anledningen trodde jag aldrig det skulle hända. Men, det hade hon gjort. Eller de hade sökt sig till henne och oj vad de har kämpat för att få hennes förtroende. De har åkt tio mil tur och retur VARJE DAG ut till sin sommarstuga för att ge henne mat. Nu älskar hon verkligen dem, det syns. Hon kunde inte hamnat på ett bättre ställe. Varje dag följer de henne ut på en morgonpromenad. De har besökt veterinären och konstaterat två hagel, ett i nacken och ett i huvudet. Inget hon lider av. Någon har alltså försökt skjuta på henne, troligen därför hon inte vågar gå ut ensam. Hon hade bara vart skinn och ben då de tagit hand om henne, och sket bara lingon. Hjälpen kom inte en sekund för sent!

Idag fyller mitt gudbarn ett år. Galet vad tiden har flygit iväg, nu står han själv då han glömmer bort sig. Säger små ord som; mamma, pappa, titta och lampa. Snart springer han ifrån morsan och farsan. Energi har pojken så det räcker och blir över. Grattis på ett-årsdagen älskade Joshua! Själv har jag bakat tårta dagen i ära, var mer än ett år sedan sist. Lyckades trots allt ändå.

Jag blir så irriterad. Minst sagt. Nu har jag bestämt mig för att låta det vara. Det ska inte behöva vara mitt ansvar, borde vara du som vill lägga ned tid och energi på det här. Vi har det egentligen bra ändå. Faktum är att vi har det helt underbart. Klart att jag tänker på det ibland, hur det borde vara. Den bild man har på en vanlig familj (inte nödvändigtvis en lycklig). Är ändå glad att jag valde den vägen jag gjorde, tvivlat har man visserligen gjort men efter allt jag genomlidit kan jag inte vara mer säker.

Det som egentligen svider mest är att jag gav dig chansen. Eller att jag gav dig möjligheten att uppleva den säkert största händelsen i ditt liv. Ett ögonblick som inte går att glömma. Gav dig möjligheten att vara med, vara en av de första i hennes liv. Detta gjorde jag trots att jag kanske hellre gjort det på egen hand, tillsammans med min bästa vän och min mor. Det gjorde jag för din skull. Ändå får jag höra att jag är egoistisk och tänker bara på mig själv.

Det känns verkligen att det är måndag idag. Trots att jag bara går "hemma". Stämningen är bara måndag helt enkelt. Nu bjuds det strax på blomkålssoppa, idag är det Maria som står för middagen. Det är lyxigt att ha underbara människor omkring sig så här, man blir bortskämd!

Ikväll blev det god mat igen. Ska vi fortsätta så här så rullar jag fram till jul. Om inte tidigare, till Halloween ungefär. Idag bjöds det på Älgfärsbiffar med färskpotatis, smörstekta kantareller och rårörda lingon. Erik stod för maten, vilken karl!

Fixat med Marias hår ikväll. En fläta för att fira att det är Söndag.

Idag har vi varit effektiva. Eller ja, beror på hur man ser på saken. Har hunnit umgås med gudmor på morgonkvisten, vart iväg och shoppat lite småsaker. Lekbåge till babysittern och musikmobil till sängen. Blev lax till middag, tillsammans med färskpotatissallad. Nu ska vi se film. Jag, Erik och Vilhelmina. För lilla Vilma verkar inte trött ännu.

Ikväll blev det god middag i trevligt sällskap. Älgfilé med klyftpotatis och kantarellsås. Nu blir det bio, även det i trevligt sällskap.